Ja men tjaba!!

Nu är man uppe i det kalla norrland sörrni. Emellanåt händer det dock att jag får väldigt goda och trevliga minnen, ibland kan jag sakna denna kalla gudsfördömda plats :) Nej då, så illa var det inte å bo här uppe. Jag hade väldigt många trevliga år här. Nu har jag mina två allra bästa vänner här uppe och deras son är min gudson..detta innebär att jag inte behöver ha någon annan ursäkt för att vända tillbaka hit ;)

Vi reste hemifrån Skåne igår, klockan 05.57 gick tåget. Vid 14-tiden var vi framme. Vi hämtade hyrbilen, tog oss till hotellet och checkade in där. Sen var det dax för lunch, det blev en snabb och väldigt sen lunch på nåt hamburge/kebab-hak. Efter det fick vi äntligen krama om Jenny, Mogge och lille Hannes!

När vi hade hunnit umgås en stund så stack vi íväg till lokalen där dopkaffet skulle vara idag. Det dukades, flyttades på bord osv. Tillslut hade vi förberett det mesta som gick att få undan så långt innan så att vi skulle undvika stressmoment nr 1 idag.

På kvällen spelade vi lite spel och satt å snacka låååååångt in på natten. Robin han somnade på soffan och fick sova över hos Jenny o company. Vi andra stack till hotellet halv tre på natten...tror ni dottern var trött eller vad?

Klockan 9 i morse började larmet ringa i mobilerna...fyyy fasen vad jobbigt det va att kliva upp då! Tillslut kom vi upp, käkade lite frukost och sen var det på med finkläderna. Då började det... nerverna...jag skulle ju vara lite i blickfånget under dagen, dels så skulle jag vara gudmor. Bara det är ju lite sådär nervöst. Sen så skulle jag läsa en dikt i kyrkan och hålla tal under dopkalaset. Lite skakis var jag allt.

Klockan 13.00 började allvaret. Klockorna ringde i kyrkan och sen gick det väldiiiiiiiiiiiiigt fort. Jag han knappt reagera innan det var över juh! När jag läste dikten i kyrkan så kändes det dock väldigt konstigt. Det var precis som att jag var utanför mig själv, jag lät som att jag var i en plåtburk och pratade, det lät helt enkelt jättekonstigt. Hannes skrek lite efter det att han hade fått vatten på huvudet men innan dess var han lugn som en filbunke. Jätteduktig var han, min älskade lilla gudson :)

När det var över i kyrkan så gick vi över till lokalen för kalaset. Först bjöds det på paj, sallad och bröd. Efter att folk hade käkat klart så höll jag mitt tal, eller snarare jag läste för Hannes/till Hannes. Jag hittade en jättefin text på internet som passade så bra in på hur jag känner för Hannes och att jag vill vara där för honom!

Sen var det dax för lite dopkaffe och vips så var hela det stora kalajjset över. Vad var det att vara nervös för?? Ja ja, det kan man undra.

Nu på kvällen har vi varit på stammis-stället Bite-Line. Love it !!

Nu tror jag att jag ska återgå till sällskapet :) Inte så sjysst att bara kidnappa deras dator sådär. Men hallå! Jag skulle juh blogga juh, hehe.

Ha de gott, ses !