Det bidde ingen bebis igår. Värkarna höll på konstant från cirka 7 på morgonen tills 1 på natten och det var 3-5 minuter mellan dom hela tiden. Det var lite olika styrka på värkarna och jag tyckte att en hel del av dom var rätt så jobbiga. Vi åkte in på kvällen tillslut för att kolla ifall nått hade startat igång, jag kanske hade öppnat mig lite eller så. Svårt att veta själv juh. Men nope. Livmodertappen var fortfarande kvar och den var rätt så fast, inget fostervatten och ingen slempropp hade gått. Ingen blödning hade jag fått heller. Efter lite mer än en timme fick vi åka hem för att försöka sova. Fick rådet att ta alvedon så att värkarna inte skulle vara jobbiga under natten.

Vi kom hem och stupade direkt i säng. Det hade ju inte varit mycket med sömnen natten innan och efter en hel dag där man går å spänner sig lite, är nervös för vad som komma ska osv så är man rätt trött. Vi somnade nog rätt så omgående båda två. Jag har haft lite värkar till och från i natt, har vaknat till ordentligt utav vissa men en del av dom har jag bara ett väldigt svagt minne av att jag har känt nått som molde på nere i magen. Har pustat och frustat lite grann men över lag har jag nog sovit rätt bra tror jag. Sambon sover fortfarande, han har verkligen sovit hårt i natt och det behövde han nog... Det är ju nått på gång så när det är dax på riktigt så vill jag ha honom så utvilad som möjligt :)

Nu när jag vaknade så moler det på rätt så bra i magen och ryggen och efter ett toabesök kunde jag konstatera att någon slags blödning har jag fått under natten. Inte mycket men det skulle kunna vara nått på G då... Är nervös nu ju...

Vi lät packningen vara kvar i bilen så det är ju bara till å tuta å köra när det är dax. Men när är det då? Hur i sjuttsingen ska jag veta det ? ;P 

Min förra förlossning var för åtta år sedan...jag har glömt hur man gör, hehe. Nej men den startade ju inte alls så här. Då låg jag redan inne på förlossningen och blev igångsatt och allt. Det var ett helt annat typ av värkarbete och barnmorskorna hade dunderkoll på allt. Dom sa till mig när jag skulle göra vad och jag behövde inte vara nervös för att åka in för sent och föda i bilen på vägen dit eller nått för jag var ju redan på plats. Nu ska jag gå här hemma å vanka tills jag känner att det är dax. Ja men hur ska jag känna det då? Jo men det känner man, säger folk... Jaha?!? Pliiiiis tell me more :=)

Nåväl. Barnen är iaf omhändertagna så dom behöver vi inte bekymra oss om nu. Robin är med sin farmor och farfar i Värnamo. Dom kom och hämtade honom igår, han skulle vara där på höstlovet så det blev bara en dag tidigare än beräknat som han stack dit. Hos farmor och farfar har han det så bra så :=) Han åkte med glädje dit så man behöver ju inte känna sig som en skurk som kör bort honom liksom.

Felicia är hos sin mamma :) Det är ju helt klart så att där har hon det bäst. Det är höstlov och hon skulle ha varit hos oss, Cissi jobbar ju andra tider dom veckor hon inte har Felicia egentligen men det finns en mormor hon kan vara hos också :o)

När bebisen sen är född så ska ju Fredrik vara hemma i dom där 10 dagarna efter förlossningen så då får han passa på att vara lite med dom stora barnen lite x-tra också. Hade ju planerat att han skulle vara ledig lite nu på höstlovet men vi får ju liksom se hur och när den lill* krabaten bestämmer sig för att titta ut...

Försöker väl uppdatera här senare när det händer nått mera. Kram på er !

 

Jenny Eriksson

26 oktober 2009 16:21

ÅÅH!! va spännande!! :P

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Halli hallå :) Ja då är vi hemkomna efter en fantastisk vecka i Finland och vi hann bara hem för att vända för att sedan åka på husvagnssemester :) Här har vi det också väldigt bra så jag önskar att vi kunde stanna MYCKET längre! Nå ja nu får vi ta...

Dessa bilderna kom inte med i förra inlägget...

Hej halli hallå från Hevossalmi :) Vi har åkt tåg till Stockholm (satt med ett supertrevligt par och snackade om allt möjligt på resan så den gick fort), vi tog oss ut till båten utan bekymmer och vi fick åka med Gabriella - finare än så blir det ju...

  Nu närmar det sig verkligen. Jag och min dotter ska snart påbörja vår resa som är så efterlängtad! Jag vill bara få krama om min far, jag behöver få känna att det är verkligt, att det är på riktigt, att min far - min älskade pappa - finns och ...

Nu är nästan allt framplockat så det ska bara ner i rätt väskor. Det har varit lite bökigt att packa både till Finlandsresan och husvagnssemester samtidigt men efter lite pusslande så gick det också. Nu kan vi bara snabbt och smidigt flytta över så...