Detta inlägget skriver jag för att kanske väcka en liten tanke hos någon. Det är fruktansvärt lätt att tycka att man har det svårt, tufft, jobbigt eller vad man nu väljer att kalla det. Det finns dock alltid någon som har det värre - tänk på det. Jag vill absolut inte "gotta mig" i att någon annan har det svårt, det är ju liksom inte så jag menar. Det verkar dock en del människor tro. Nej det jag menar är att när man själv är deppig pga nått som inte går precis som vi vill just i detta nu så finns det ju dom som inte har något kvar. Det finns folk som har stått en bit ifrån sitt hus och sett det flyta iväg i en flodvåg. Det finns folk som har förlorat människor de älskar på fruktansvärda sätt. Där menar jag faktiskt inte de som har dött av ålderdom - hur grymt det än är så vet vi ju att sådant är livet. Nej det jag tänker på är ju alla som omkommer i olyckor, naturkatastrofer, sjukdomar som inte borde få finnas osv.

Varje dag sker hemska saker. Vad är en liten motgång jämfört med det egentligen? Jag är själv väldigt duktig på att tycka synd om mig själv rätt så ofta. Tror att jag ska försöka tänka efter en gång till i fortsättningen.

Alla ni som har förlorat allt ni ägde - tänker på er. Alla ni som har förlorat en älskad - tänker på er. Alla ni som har det svårt - tänker på er.