Jag har - precis som alla andra - en bakgrund. Jag bär - precis som alla andra - på en historia. Skillnaden är kanske att jag inte vet allt. Jag kommer inte ihåg allt. Och det som smärtar mig mest är nog att jag kommer inte kunna få reda på allt heller. Jag har minnen som jag inte vet om dom är mina eller påhittade önskeminnen från nått jag läst och sen som lite intalat mig själv att så var det. Hjärnan kan spöka till det rätt bra ibland. Jag har minnen som jag inte vill ha men som tränger sig på alldeles för mycket och sen har min hjärna raderat ut en hel del i ren självbevarelsedrift. När den gjorde det så raderades nog mycket annat på köpet för jag kan inte komma ihåg mycket alls av sådana saker som man borde komma ihåg... Jag har flyttat vääääldigt många gånger i mitt liv. Innan jag hade fyllt 10 så hade jag flyttat 11 gånger. Nu ska jag fylla 32 år och när jag räknar antalet flyttar totalt fram tills nu så är det 24. Har länge trott att det var lite mer än 30 men riktigt så illa var det alltså inte. Nu har iofs några av flyttarna i vuxen ålder ändå varit frivilliga men stämmer det kanske att man lever som man lär?!

Jag har varit fosterhemsplacerad, jag har bott i familjehem och jourhem (vad nu skillnaden egentligen är vet jag inte...) och jag har bott på barnhem 2 gånger. Fyra år av mitt förflutna är dock borta... eller snarare så är det så att ingenting antecknades under dom fyra åren och eftersom min hjärna har valt att sudda ut en hel del där så är det liksom ingen som har några svar heller. Jag borde nästan anmäla den kvinnan som då jobbade på soc och som bara struntade i att skriva ner saker som hände. Det är ju så att när man är utplacerad någonstanns som barn så ska det ju skrivas rapporter om vad som händer i barnets liv. Ja det hade ju varit trevligt att kunna läsa dom nu. Det finns en liten bunta med text om mitt liv. Det finns nog mer frågor än svar egentligen men det är ju liksom altt jag har när det gäller min bakgrund så om den buntan hade varit komplett så hade livet varit liiiite lättare just nu.

Jag har många gånger fått frågan om jag inte är nyfiken på mina biologiska föräldrar och min bakgrund osv. Jag har verkligen inte varit det innan men nu tror jag att nyfikenheten håller på att ta över. Jag har många frågor. Jag bär på mycket skit. Kanske är dax att börja rota i det på allvar för att sedan kunna släppa det och gå vidare. Kanske? Jag vet inte. Jag börjar nog med en sak i taget och så får vi se.

Jag har dock en underbar person som känner mig rätt väl och som är ett enormt stöd i detta och det är väldigt skönt att veta att hon finns där. Tack T för att du finns! För några dagar sedan så skickade hon lite papper till mig och idag fick jag dom på posten. När jag öppnade kuveret så hoppade hjärtat till lite - det finns en lapp med ett namn och ett personnr på. Det kan vara min far...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Halli hallå :) Ja då är vi hemkomna efter en fantastisk vecka i Finland och vi hann bara hem för att vända för att sedan åka på husvagnssemester :) Här har vi det också väldigt bra så jag önskar att vi kunde stanna MYCKET längre! Nå ja nu får vi ta...

Dessa bilderna kom inte med i förra inlägget...

Hej halli hallå från Hevossalmi :) Vi har åkt tåg till Stockholm (satt med ett supertrevligt par och snackade om allt möjligt på resan så den gick fort), vi tog oss ut till båten utan bekymmer och vi fick åka med Gabriella - finare än så blir det ju...

  Nu närmar det sig verkligen. Jag och min dotter ska snart påbörja vår resa som är så efterlängtad! Jag vill bara få krama om min far, jag behöver få känna att det är verkligt, att det är på riktigt, att min far - min älskade pappa - finns och ...

Nu är nästan allt framplockat så det ska bara ner i rätt väskor. Det har varit lite bökigt att packa både till Finlandsresan och husvagnssemester samtidigt men efter lite pusslande så gick det också. Nu kan vi bara snabbt och smidigt flytta över så...