Sååå många gånger som jag har suttit med bloggen framme och bara stirrat på den tomma sidan. Jag har velat skriva av mig men inte lyckats alls med att formulera allt det där som ska ut. Vissa gånger så har jag börjat skriva men sedan ångrat mig och bara raderat allt i ren frustration. Har stängt ner sidan och muttrat lite för mig själv. Om det hjälpte? Nä. Frustrationen har fortfarande hängt kvar, behovet av att skriva av mig har jag fått behålla. Ibland så vill det sig bara inte och andra gånger så bara skriver man - det spelar ingen roll att det bara blir en massa ordbajseri (som det är 99% av gångerna, jag vet!). Ibland så bara rusar fingrarna över tangentbordet och man skriver och skriver och skriver lite till. Det är så det ska va! Om man bara får fram allt utan ansträngning så känns det mer äkta tycker jag. Jag tycker inte om när jag sitter och förhandsgranskar allt in i minsta detalj och sedan tillslut inte skickar iväg texten iaf. Ja menar - det är ju inte direkt så noga. Det är min blogg. Jag kan skriva (nästan) vad jag vill, jag kan formulera mig hur jag vill. Vad är det som ska vara så svårt?

Nästa inlägg ska jag nog få till med lite mera innehållsrik text. Kanske. Det är ju ändå min blogg... ;)