Idag så blev det äntligen av! Linnea som har pratat och tjatat och längtat ut i snön fick äntligen komma ut en stund och busa loss i den härliga vita underbara snön :) Jag hjälpte Linnea på med full mundering medans pappan drog på sig sin mundering och sen kastade jag ut dom en stund. Själv tog jag på mig så pass så att jag kunde gå ut och knäppa lite kort iaf men det var inte läge för mig att busa i snön idag. Har jag tur och jag fortsätter att krya på mig så kanske jag kan vara ute en stund i morgon, får se. Huvudsaken är att Linnea kom ut en stund - det behövde hon nog.

Här kommer lite bilder :=)

Jag hoppas faktiskt att snön stannar kvar ett tag nu så att alla barn (och övriga banditer som vill) hinner leka i snön innan den försvinner. Det är ju lite mysigt med snö ändå. Det behöver inte bli så mycket bara och det behöver inte bli så överdrivet kallt. Ca en halv meter djup snö räcker och inte kallare än -5 så är jag nöjd :=)) Inget slask och inget blask. Sen när snön försvinner och våren kommer så ska det ske direkt efter sportlovet och då ska det gå lagom fort så att det inte är för blött överallt och det får inte vara halt. Så där - nu har jag lagt in min önskan ;)

Har gått igenom lite foton men har mycket kvar att gå igenom. Tänkte skicka in för framkallning när jag har ett lagom gäng foton, behöver ju inte framkalla allt på en gång då jag har ända sedan sommaren 2008 att framkalla...hehe.

Hoppas att ni får en toppenfortsättning på eran söndag. Puss & kram!   

Jaha - alla föräldrar - är ni beredda? Nu ska ni få mina tankar om vad som egentligen hände innan/efter alla mini-ninjor tog över mitt liv och hur jag tror att det är för de flesta som är i samma sits. Innan jag blev gravid så kunde jag minsann aldrig förstå hur någon förälder överhuvud taget kunde lämna sina barn på dagis, hos dagmamma, släktingar, barnvakt osv utan att det fanns ett ligitimt behov av det och då innebar det antingen jobb/studier eller rätt så allvarlig sjukdom som omöjliggör vård och tillsyn av barnen. Klart att man skulle ha sina barn med sig på nästan allting? Har man skaffat dom så får man väl ta hand om dom? Egentid? Näää det hade jag inte förstått vad det var (helt uppenbarligen) och jag har både läst och hört på senare tid att egentid är nått som trötta småbarnsföräldrar själva har hittat på bara för att spela märkvärdiga. Typ. Ja ja - vad jag tycker om det där senaste behöver vi ju inte rabbla upp här för de som har blivit föräldrar och fortfarande kastar ur sig sådana kommentarer har uppenbarligen antingen sjuuuuuukt underbara snälla gulliga små söta mini-ninjor som aldrig ställer till med något där hemma, som aldrig tjatar hål i huvudet på dig om att bygga samma legotorn för 345 gången och som aldrig har kastat mattalriken i golvet och sagt "-äcklig mat" eller nått annat liknande. Eller så ljuger de föräldrarna för sig själva och trycker ner sina egna behov heeeela tiden för att utåt sett verka perfekta. Det är de föräldrarna som bärgis låser in sina barn i klädkammaren när de ska storstäda huset för att slippa att ungarna hinner riva ner 711 saker i ett annat rum än där man håller på att städa eller hinner hälla ut allt skurvatten för att man själv svarar i telefonen (och det är de föräldrarna som försöker hålla sina hem så fina som alla bilder i inredningsmagasinen). Det är de föräldrarna som förmodligen mutar sina barn heeeeeela tiden med nånting som barnen verkligen vill ha för att de ska sitta lugnt, snällt och stilla på den där trerättersmiddagen hos sina fina vänner som är utan barn och som har hela huset fullt med fina ömtåliga (ärvda från fem generationer bakåt) handblåsta glasprylar. Eller nått.

Jag kan ju säga att sedan jag själv blev förälder så har jag insett att egentid är något dyrbart. Att alla barn mer eller mindre någon gång innan skolgången faktiskt behöver gå på dagis emellanåt för att faktiskt (om inte annat) få lära sig att umgås med andra barn och det finns en hel del andra pedagogiska saker som är lite svårare för föräldrarna att lära barnen hemma. Barn lär sig rätt bra när de är i en grupp och får se hur andra gör. Sedan är det självklart tyvärr så att det finns negativa saker med att barnen börjar på förskolan också men det där är en lista med för och emot och en avvägning som varje familj får göra. Ingen familj kan säga vad som är bästa alternativet för någon annan. Jag har också insett att det är väldigt skönt att få gå till frissan själv tex. Eller ha barnvakt å få gå på bio. Listan kan göras lång. Men jag har också insett att vissa saker är bra för barnen att få uppleva. Vissa saker är det bra om barnen får vara med på vare sig de vill eller ej för att lära sig hur man beter sig runt omkring andra och vad som gäller i de olika miljöerna. Ibland är det ok att stimma för det är mest yngre pigga människor runt omkring som orkar och tål det. Ibland måste man vara lugn och sitta fint för det är äldre människor med som inte orkar i samma tempo. Bara för att nämna nått exempel. Jag tror att barnen ibland behöver komma ifrån sina föräldrar och att föräldrarna ibland behöver komma ifrån sina barn. Alla behöver ladda batterierna ibland på något sätt. För eller senare. Finns inget som säger att man inte älskar sina barn bara för att man tycker att det är skönt med dagis då och då. Eller? Får jag höra vad ni tycker? Tänkte ni likadant innan ni fick barn som efter? Hade ni samma värderingar och principer? Kom igen och berätta :)

En sak som jag har lite dåligt samvete för ibland är det där med tv:n. Jisses vilken bra "barnvakt" den kan vara ibland. Det är såååååå skönt att sätta på tv:n och kunna vila lite till på morgonen när man blir uppryckt alldeles för tidigt. Eller när man behöver laga mat, eller betala räkningar, eller är sjuk och inte orkar leka, eller behöver ringa viktiga samtal, eller plugga, tvätta, diska, städa eller vad det nu än kan vara för nått. Finns det någon förälder som aldrig aldrig använder tv:n som "barnvakt"? Ärligt svar tack! :=)

Jag tror inte att lite tv-tittande är så farligt egentligen men det gäller att hålla en bra balans på det hela. Denna veckan har det varit alldeles föööööör mycket av tv-tittandet men då har ju också Linnea själv varit sjuk och lite halvhängig växlat med helhängig. Stundtals har hon nog tyckt att vi har varit lite jobbiga som inte har orkat leka på det sätt som hon har velat men jag märker också hur hon emellanåt föredrar tv:n och soffläge själv. När vi har blivit friska igen så får det dock bli ändring på det hela för detta är inte bra i längden.

Hoppsan vilket långt inlägg detta blev då. Ja ja, läs om ni orkar och annars får ni hoppa över - fritt fram ;) Hoppas att ni får en bra fredagskväll med mycket fredagsmys. Puss & kram!

Nu är det väldigt taskig tajming på saker och ting tycker jag. Nu har det ju faktiskt kommit så pass mycket snö så att man kan åka pulka (och kanske göra snöänglar och snögubbar som Linnea har pratat mycket om de senaste dagarna) men lagom till det så är alla i familjen mer eller mindre sjuka. Kul. Och låt mig gissa - lagom tills vi är friska igen så har snön försvunnit...?! Det skulle ju inte förvåna mig. Tempen är på minus men med nöd och näppe så det kan lika gärna vända och bli plus och vips så är allt det vita borta igen. Eller så blir det vääääärldens blötslask som inte är så roligt att vara ute i. Hade jag mått lite bättre än vad jag gör och haft lite mera ork så hade jag tagit ut Linnea en stund i snön idag. En liten stund i snön har ingen dött av och hon har ju bra ytterkläder. En liten stund frisk luft behöver hon ju då hon har varit inomhus sedan i måndags och det kan ju göra så att hon får upp energin och aptiten om hon får vara ute en stund. Hade jag bara haft tillräckligt med energi själv så hade jag inte tvekat. Jag mår dock inte så bra och idag känner jag ännu mera lättnad över att jag tog rätt beslut om sjukanmälan till jobbet. Det hade inte varit bra att försöka sig på en hel helg med jobb i detta läget....

Någonstanns runt halv 6 i morse somnade jag. Kul. Är förvånadsvärt pigg idag ändå och tänkte som så att om jag låter bli att sova nått idag så kanske jag kan sova natten som kommer ist. Kan ju alltid försöka vända tillbaka dygnet.

Vi skulle behöva åka och handla lite mat idag men det är (konstigt nog  ) ingen som har skottat våran uppfart och sopat bort snön från våran bil!? Vet inte varför det inte blir gjort? Undrar vad det beror på? Hehe. Ser projektet framför mig och blir trött bara av det. Vår garageuppfart är inte direkt liten heller så innan jag har skottat den och sedan blivit dyngsur av svett, duschat, klätt på mig och samlat energi för att åka och handla så har det ju kommit mer snö så då är det dax att börja om från början. Om jag lyckas tajma in det med att det inte hinner komma mera snö under den timmen eller två så är projektet med att göra mig i ordning för att bli tillräckligt representabel för att åka till affären så stort så att jag blir trött bara av tanken på det.

Nä nu ger jag upp och går till sängen igen. Hoppas att ni får en trevlig fredag. Kram!

Alla andra i familjen har gått och lagt sig och jag är som vanligt uppe sist. Satt i soffan och läste i en bok då jag hör någon som drar väääääärldens stockar i den andra soffan brevid mig. Slänger en blick ditåt då jag började fundera på om min man hade somnat på soffan fastän jag ju visste att han gick och la sig brevid Linnea som sov oroligt tack vare sin förkylning. Började tro att jag kanske hade snurrat till det rejält eller somnat i soffan och drömt att han gick iväg eller nått annat. Vem vet vad som kan hända när man super till på C-vitamin och sover/vilar 20 timmar av 24. Typ.

När jag tittar efter vem som ligger i den andra soffan så får jag syn på hunden som har tryckt upp sig i ett hörn av soffan och sussar sött. Tydligen så bara SKA man ligga obekvämt uppe på massa knöliga filtar/kuddar/kläder eller annat som ligger slängt i soffan. Tar fram mobilen för att föreviga det söta som jag ser framför mig, tänkte att detta måste ju förevigas. Tar mig tid till att tända en lampa för att få lite stödljus då mobilkameran kanske inte är utav den allra bästa kvaliten, speciellt inte när det är lite halvdunkelt, gryniga bilder är ju inte så himmla roliga alltid. Hinner precis ta bild nr 1 och hunden plirar lite på mig. Ja ja det brukar hon ju göra. Från djupt djupt sovandes till klarvaken kan gå på en nanosekund. Typ. Inget konstigt med det för det är ju en hund. Jo men jag vill hinna ta en bild ändå. Det är ju min hund. Den omtalade hunden lyfter på huvudet, blänger på mig, slänger ur sig en djuuuuuup suck och gör en helomvändning i soffan. Bild nr 2 demonstrerar vilken sida av sig själv som Izzie tyckte var den bästa att visa på bild. Hade hon kunnat ge mig fingret så hade hon nog gjort det, hehe. Nu är det officiellt - det är bara mattes hund när inte kameran är framme :)

Satt och pysslade med min lilla tös för en stund sedan och nu blev jag supersugen på att börja scrapbooka igen. Jag måste ju gå igenom alla foton och framkalla lite så att jag kan göra ett album till Linnea också. Jag har inte scrappat på lääääääänge (typ fyra-fem år eller nått) så det är ju dax att sätta igång. Kanske skulle ta och sortera lite bland fotona ikväll så att åtminstone det är gjort. Det är ju en bra början :=)

Såg en film förut på Netflix som var rätt bra. Om inte annat så var igenkänningen rätt så stor emellanåt. Småbarnsföräldrar, vardagsstress, frustration, glädjen över barnen och hur den glädjen ibland kommer i skymundan över små negativa vardagsgrejjer som kommer i vägen för den glädjen man borde känna osv. Stress över jobb, stress över pengar, stress över kalasfixande för barnens skull, kärlekens upp och nedgångar och allt mellan himmel och jord. Filmen hette "Motherhood" och visst var det mest mamman som syntes i filmen och visst är det mest henne man tänker på och känner igen sig i men farsan är ju ändå med i bilden och i de flesta fall är de mer eller mindre insyltade på riktigt i sina barns liv. Filmen borde heta nått i stil med "Parenthood" om man nu ska vara lite petig. Ja ja, den var sevärd om man vill ha en lat stund framför tv:n/datorn/surfplattan men jag tror att det är en typisk "trött-småbarnsmamma-film".

Nehepp nu kallar lilltösen på lite uppmärksamhet och mamma-tid igen. Dax att leka med lera. En av de få saker som jag pallar med idag. Helst av allt vill jag bara vara ifred men är man förälder så är man. Sjuk eller ej.

Sitter bredvid Linnea i soffan och stööööööör mig på detta förbaskade tangentbord på denna förbaskade surfplatta med dess förbaskade dåliga inställningar som inte går att ändra. Jag fattar inte vad jag gör för fel men ingenting vill funka som jag vill. Suck, suck och megasuck!

Har fått ge upp min ide om att kunna jobba i helgen. Fick ringa jobbet och sjukanmäla mig fastän jag inte ville men jag fick inse mina begränsningar. Det är ju bättre att jag är hemma nu och vilar upp mig, blir frisk och kan jobba nästa vecka  utan att riskera att smitta ner alla på jobbet med denna skiten. Jag är ju duktig på att samla på mig allt skit på en gång också. Hosta från helvetet och trånga luftvägar, feber, förmodligen halsfluss och svinkoppor med. Jippie!

Nä att blogga från surfplattan är ingen höjdare. Fortsätter kolla på Netflix ist. Kram!

Jag gör vad jag kan för att bli bättre och jag trodde verkligen att det tänkte vända för det kändes lite lite bättre förut idag men nu är jag tveksam. Får proppa i mig mera Alvedon och hoppas på det bästa tror jag. Jag har ju hört många gånger att det blir som man tänker så nu får jag väl gå in för att tänka positivt med både själ & hjärta för jag vill jobba mina pass i helgen. Jag SKA jobba mina pass i helgen. 

Ibland undrar jag varför jag egentligen håller på med detta? Varför bloggar jag? "Lilla" jag som är så liten och anonym i den stora världen. Jag är ingen kändis, inget modeorakel, ingen supermodell, jag kan inte sjunga och har aldrig varit med i Idol eller på tv överhuvud taget. Jag är inte gift med nån proffshockeyspelare, jag blir aldrig inbjuden på några premiärer osv. Det jag skriver syns inte i media och det hamnar inte på nån topp 20-lista heller över de mest lästa bloggarna. Topp 20? Nää inte topp 100 heller för den delen. Jag blir inte sponsrad för att jag skriver om de senaste sminket eller de senaste trenderna i storstäderna. Jag är en anonym tråkig vanlig svensson som inte har nått vettigt att säga ute i den stora cyberrymden men jag skriver för min egen skull. Det är bara en bonus om någon skulle råka läsa det faktiskt. Jag är inte ute efter läsarrekord för lets face it - då hade jag inte levt i verkligheten om jag hade drömt om det :=)  Men ibland undrar man ändå - what´s the point. Liksom. Ja ja. Jag fortsätter skriva för min egen del och så får ni som vill läsa stå ut med det. Puss!

Idag har det varit lite jobbigt att stå emot sötsuget men det gick ändå. Fick syn på en petflaska i kylen som det fanns lite cider i och det såg sååååå gott ut men jag tog en vindruva istället. Lite stolt över mig själv faktiskt :o) För lite mer än en vecka sedan hade jag inte tvekat att sluka det som var kvar i flaskan. Men för några veckor sedan hade jag aldrig gått med på att gå på bio utan att mumsa på nått gott till heller. Då hade jag haft en stor omgång med popcorn och en stoooooor cola med mig in. Kanske en påse lösgodis också. Jag tror att min hjärna har börjat förstå att jag inte kan hålla på så där hela tiden. Jag har väl börjat inse att det inte är så bra i längden. Det är en sak att VETA det och en annan sak att INSE det. Nått LCHF-freak tror jag aldrig att jag kommer bli för jag tycker om att kunna välja att äta allt från smörgåsbordet så att säga men lösgodis, chips och läsk hör liksom inte till mat. Sådant onödigt vill jag stryka men jag vill inte känna att jag blir bortbjuden på middag och måste sitta där och tacka nej till sådant som jag egentligen vill äta, känna mig oartig för att jag inte äter det som bjuds osv. Jag säger inte att de som äter LCHF eller en viss typ av kost är oartiga eller "petiga med maten" men JAG skulle känna mig så. Jag VILL ju äta utav det goda som livet har att erbjuda. Jag vill bara vara lite duktig och stryka det som är totalt onödigt. En del människor verkar kunna äta allt utan att gå upp ett gram i vikt och en del tittar på en bild i receptboken och går genast upp fem kilo. Jag tillhör den sista kategorin så då får jag ju stryka nått så att jag kan behålla det andra. Prioriteringar kallas det väl? Jag har inte gjort så många sådana val innan så det är väl dax nu.

Har ff ont efter att ha legat ner så mycket. Börjar verkligen förstå hur lätt det måste vara att få liggsår och att det behövs tryckavlastande madrasser för de som blir sängliggandes mycket inom vården. Tänk om vi inte alltid var så underbemannade så att vi han med att göra lite sjukgymnastik med de som är sängliggandes. Tänk vad deras blodcirkulation hade förbättrats och vad risken för liggsår hade minskat. Tänk om vi hade tid och resurser till att massera alla som bor på särskilt boende, gruppbostäder, de som är liggandes på någon vårdavdelning länge osv. Tänk vad lite massage och lite insmörjning av armar och ben hade kunnat göra. Tänk om vi som jobbar inom vården hade tid till att förebygga! Tänk om...

Nä det är väl dax att sova lite till kanske för jag har ju sovit så lite de senaste dygnen. Eller nått. Men ska jag bli frisk så får jag väl följa de råd som finns. Lite mera C-vitamin och lite mera Alvedon först bara så hoppas jag på att få sova som en baby sen, hehe. Natti natti.

Jag tror inte att det finns en led eller muskel som jag inte har ont i. I måndags kväll/natt kom hostan och attackerade mig och sedan dess har jag legat i sängen mer eller mindre hela tiden. Fy tusan vad däckad jag har varit och jag har hostat lungorna ur mig mååååånga gånger. Just nu mår jag lite bättre men det är nog mest Alvedonen som talar. Jag skulle ha jobbat idag men då min andning är rejält påverkad och eftersom jag har feber så kände jag att det inte var läge att gå till jobbet. Fick ringa igår kväll och sjukanmäla mig. Jag är ledig i morgon men sen jobbar jag fredag kväll, lördag delad tur och söndag 7-17. Vet inte riktigt ännu hur jag ska göra men jag har till i morgon på mig att känna efter. Om jag fortsätter med att vila mycket så kanske kanske kanske jag kan hinna krya på mig tillräckligt för att kunna sköta mitt jobb. Håll tummarna!

I måndags kväll/natt när jag precis skulle gå och lägga mig så tyckte jag att jag hörde Linnea tassa omkring vid hallen/toan. Gick och tittade och då hade hon satt sig på toa och sa att hon hade ont i magen. Hon satt väldigt länge på toa och det kändes som att hon hade feber. Sen helt plötsligt började hon hosta och sen började hon kräkas. Misstänker att hon hade någon form av magsjuka men det är svårt att veta säkert då hon brukar kräkas när hon får sin slemhosta och feber. Om det var kräksjuka så gick det över väääääldigt fort för hon kräktes några gånger den natten och sen på morgonen efter så åt hon igen och var pigg och glad förutom att hostan var kvar. Nu sitter hon i soffan och hostar och hostar men det är mera torrhosta och febern har hållt sig borta. Hon säger att hon vill till dagis flera gånger per dag men det får vänta lite till för vi vill vara säkra på att inte smitta nått vidare, speciellt om vi kan undvika att sprida magsjuka vidare. Eftersom att jag inte börjar jobba förrän kl 16 på fredag så finns det ingen anledning till att skuffa iväg lillan till dagis denna veckan utan det är ju bättre att hon får vila och krya på sig helt. Även om hon är feberfri och helt symtomfri från den eventuella magsjukan innan veckan är slut så finns det ju som sagt ingen anledning att riskera nått.

Ja som ni förstår så har jag ju inte kunnat träna nått sen i måndags och jag längtar tills jag kan sätta igång igen. Jag tänker ju naturligtvis avvakta tills jag är tillräckligt frisk så jag inte ställer till med nått och blir sjuk igen osv men det är ju så typiskt att precis när man har kommit igång med träningen så ska sjukdomar komma och ställa till det. Frustrerande - minst sagt frustrerande!

Igår var jag extra glad för att jag hade min surfplatta. Jag låg mest i sängen och tittade på film för det var vad jag pallade med när jag var vaken. Jag han med några filmer igår men ingen som var direkt bra. Det var dock rätt skönt att bara slökolla på en lagom ansträngade film som det inte gjorde så mycket om jag skulle ha somnat ifrån.

Laddade hem lite spel också så jag har lite att pyssla med när orken till annat tryter. Jag börjar dock bli lite rastlös och jag har ont i kroppen av att ha varit sängliggandes så mycket de senaste dygnen. Tror att jag ska försöka ta en dusch nu så kanske jag känner mig som en ny människa sen.

Puss och kram! Ses.