I går på eftermiddagen fick jag det efterlängtade telefonsamtalet. Då äntligen fick jag reda på att jag kan slappna av ett tag till...men bara ett litet tag. Bara en månad. Men en månad är bättre än inget alls :) Det gäller att kunna se det postitiva ibland och jag vet att jag inte är så bra på det. Tyvärr! Men jag är jätteglad!! Vet ni varför? Jo jag har fått hoppa upp ett snäpp när det gäller jobb så nu har jag 75% hela oktober. Sen får vi se... I morgon börjar det nya schemat gälla så jag har skrivit in dom nya tiderna i kalendern och pysslat på lite med dagisschemat å så. Utöver dom 75 procenten så ska jag få bli vikarie på ett (för mig) nytt ställe också och sen så vi får se hur mycket jobb det genererar. Svårt att veta så här innan men alltid trevligt att kunna bättra på lönen ännu mera :o) Vågar man säga att det känns som att det går på rätt håll på jobbfronten?... Håll tummarna för att det får fortsätta på rätt håll!

Idag är det sista september. Helt vansinnigt. På tisdag (om en vecka) fyller Robin 13 år. Sen är det en månad tills Linnea fyller år och sen drygt en månad efter det så fyller Felicia år och sen är det jul. Shit pommes vad tiden fullständigt rusar iväg. På allvar - jag hinner inte med! Jag vet att jag har sagt det förr men det går ju bara fortare och fortare. Finns det nått man kan göra för att kliva av den här karusellen? Kan man protestera?

Nej nu får jag ta och varva ner på riktigt. Jag blev inringd på jobb några timmar under kvällen och även om det bara var 18:30-21 som jag var där så känns det rätt skönt att "varva ner" när man kommer hem. Jag ska ta en kopp te och njuta av lugnet som lagt sig här hemma då alla andra familjemedlemmar gått och lagt sig ;)  Ses i Oktober. Kram <3