Jag vet om att jag kan skifta väldigt mycket i mitt humör och det bottnar väl mycket i mitt egna mående. Precis som alla andra så har jag dagar som är mindre bra och dagar då allt känns ok fast det kanske inte är det egentligen men man lyckas tränga undan det med positiva tankar. Ibland spelar det ingen roll hur mycket positiva tankar man matar på med för det negativa tar över. Jag försöker iaf ha någon slags balans i tillvaron men det är inte så lätt alltid. Det är då som jag är glad för att jag har mina olika sätt att kämpa. Vissa dagar får jag nog och tokröjjer här hemma, vissa dagar "flyr" jag fältet för att hellre umgås med någon vän, vissa dagar tar jag ledigt med minstingen och sticker till öppnis eller nått annat skoj och lägger all energi & allt krut på henne, ibland pysslar jag med min scrapbooking, ibland myser jag med hundarna och kör på temat djurterapi, ibland ringer/skypar jag med en vän och får babbla av mig lite (mycket...). Jag har lite olika sätt att ladda batterierna på men jag är glad för att jag har alla dessa sätt att ladda om på! Senaste dagarna har det blivit rätt mycket scrapbooking men julgardinerna är kvar och vet ni vad - I don´t care ;) Det är snart jul igen - haha. Nä men skämt åsido så brukar jag ha röjjt bort alla julsaker inklusive gardiner till trettonhelgen eller senast tjugonde knut men i år bidde det inte så. Det kommer väl en dag då jag tycker att det är lönt att putsa fönster å då byter jag ju gardiner. Scrapbookingen gjorde gott för välbefinnandet å då fick det bli så :o)

Sist jag bloggade var ju i lördags och den dagen fungerade ju ungefär så här:

Kan ju säga att söndagen var ungefär likadan, hehe. Linnea hade sin gympa men i övrigt hände det inte jättemycket den dagen. Rätt skönt med en sådan slappe-helg.

I måndags var det lite mer action då det bland annat blev ett veterinärbesök med Izzie. Hon har visat tecken på att ha ont i vad vi trodde var bakbenen/höfterna/ljumskarna. Vi misstänkte först en sträckning men när det blev lite sämre under helgen istället för att hålla sig på samma nivå eller bli bättre så ringde vi veterinären. Han misstänkte väl först samma sak som oss men sen så bytte han riktning lite och misstänkte att det var nått med magen. Röntgade magen men det visade inget där och blodproverna visade inget men smärtstillande & inflammationshämmande medicin sattes in för förmodligen är det en inflammation i buken någonstans. Går det inte över med detta så kanske det är nått i benen och då får vi komma tillbaka och röntga benen. Det borde inte vara nått med benen då hon inte haltar alls men nått var ju fel för hon var absolut inte sitt vanliga skuttiga jag. Nu har hon hunnit få några doser medicin och är mycket bättre men det märks ff att hon är öm/har ont någonstanns för hon vill tex inte hoppa upp och stå på bakbenen som hon gärna gör annars. Svårt att veta om det bara är för att hon äter smärtstillande som hon verkar bättre och sen när hon slutar med dom så kanske allt går tillbaka och blir värre igen eller om hon blir bättre för det antiinflammatoriska... Tänk om våra älskade husdjur kunde prata med oss...

Fortsättning följer iaf.

I dag har jag och Linnea varit på öppnis och busat lite och sen träffade vi Nettan en stund. Magen den växer på Nettan och bebisen den sparkar rejält och Linnea tycker att det är häftigt att Nettan har en bebis där inne. Sen har hon sagt lite så där halvsurt att hon vill ha en lillebror och undrat varför inte jag också kan ha en bebis i magen. Hon fäller så mycket underbara kommentarer om allt möjligt nu den där donnan :)  Jag har sagt att det inte blir fler syskon nu men att hon säkert kan få "låna" Tindras lillebror lite när han har kommit ut, hihi. Vi kan säkert sitta barnvakt till honom nån gång och kanske träffas för nån barnvagnspromenad nån gång så får Linnea köra vagnen å så. Här blir det INTE fler för vi är så nöjda med de tre mini-ninjorna vi redan har ;) Nä det går så bra att mysa med kompisarnas ungar så var beredda på att låna ut era små för mysstunder! :=)

Idag när vi körde hem från öppnis så pratade jag och Linnea om att det var dax att ta fram cykeln så sagt och gjort. Bad mannen ta fram den ur garaget och sen höjde jag sadeln en bra bit och skulle pumpa däcken lite. Pumpningen gick inte så bra för det är nog hål i innerslangarna så det där ska vi fixa så att tösen kan börja cykla sen. Hög tid att börja träna nu så att hon kan själv - tror att hon är helt redo nu. Vi bor helt fel för att träna cykla egentligen för vi måste liksom ta oss iväg från den branta backen men nu får vi ju sätta fart för hon är så pass gammal/stor nu så att det är dax att kunna det där innan skolan börjar. Vore kul att kunna cykla tillsammans men jag ska bara lyckas hitta en cykel till mig själv också... Linnea verkar dock kunna ha sin 16" denna sommaren också men det trodde inte jag. Jag var helt inställd på att hon skulle ha en 20 tum men det hade nog blivit för stort. Skönt att vi kan vänta till nästa sommar med det cykelköpet iaf. Ska se om vi kan hinna fixa hennes cykel innan helgen så kan vi hinna träna lite då.

När jag var barn och bodde uppe i norrland så var det ett säkert vårtecken när cyklarna fick komma fram men här nere i Skåne har man ju cykeln framme året runt typ för här är det ju inte mycket vinter att tala om. Här får man andra säkra tecken på att våren är på väg - så här kan det se ut:

Nä hörrni nu är klockan mycket. Dax att gå och knoppa och drömma om underbara vårdagar. Hoppas att ni får sova gott och drömma sött. Puss på er!