Ja så var det då så där länge sen igen. Lusten har inte riktigt funnits där och jag skriver verkligen inte för någon annans skull. Jag tycker det är lite kul när man ser att antalet besökare är "många" men det är ju inte så att det styr mitt liv direkt. Jag bloggar när JAG vill och det är ju inte så att det är katastrof om jag tappar några läsare - jag är ju inte direkt Kissie, Blondinbella eller Vimmelmamman eller vilka det nu är som ligger i topp denna månaden. NU är jag här och nu ska jag väl få till ett inlägg (blir väl som vanligt bara svammel).

Sist så hade jag ju varit hos ortopeden och fått tabletter och spruta mot inflammationen i axeln. Om Spasmofen kallas rävgift men Citodon ska vara bra så vette hundan om jag vill vara med mer. Citodon-tabletterna var ju inte bra för min mage iaf. Jäklar vad hela systemet ballade ur. Nej dom fick jag sluta med och då på söndagen när jag inte tog dom så hade jag världens huvudvärk och skakningar istället. Jag har dock inte haft ont i axeln mera sedan dess så jag hoppas att det håller sig så. Jag har däremot upplevt två (i min värld) mycket märkliga saker sedan dess. Det är nästan så att jag börjar tro att jag förfaller helt och bäst före datumet är passerat för nu har jag råkat ut för mycket skit. Axeln blev bra och jag kunde jobba som vanligt veckan efter men det hände först en totaly weird grej. Jag jobbade kväll och hade journatten med och kvällen löpte på som vanligt - allt var bra. Min kollega åkte hem och jag stoppade de boende i säng för att sen stoppa ner mig själv under täcket. Vaknade kl 04:00 av att jag hade bråttom till en toa innan sängen skulle bli blöt men jag kom inte upp. Hela min höft brände som tusen nålar och jag kunde inte ens använda höger ben/fot alls. Jag skulle försöka lyfta bort täcket med hjälp av foten/benet men det brände så fruktansvärt i hela sidan då så jag fick ge mig. Försökte använda vänster ben så mycket som möjligt. Det tog mig ca 20 minuter att komma upp till stående och det var under helt helvetiska smärtor men jag var ju tvungen att komma upp. Lyckades ta mig till toan och tillbaka. Konstaterade att efter ett tag så kändes det lite bättre men långt ifrån bra. Tog lite smärtstillande och övervägde att sitta upp i en fåtölj resten av natten/morgonen men klockan var ju inte så mycket och jag behövde verkligen sova mera så jag la mig igen. Det skulle jag INTE ha gjort... När jag skulle upp igen när larmet ringde så var det samma procedur igen. Tur att man har marginalerna på sin sida. Han precis färdigt i tid tack vare x antal tabletter och en väldig massa jävlar anamma!

Klarade av morgonens jobb och lyckades ta mig hem när jag slutade. Drog i mig lite starkare piller igen och klarade av dagens ärenden. Mitt i alltihopa så ringde de från ett av mina tidigare ställen och frågade om jag kunde hoppa in samma kväll och det ville jag ju gärna. Skulle vara ledig hela helgen sen ju så jag chansade och det gick bra men visst hade jag den där brännande känslan i höften hela dagen och  kvällen. Inte kul men sen när jag vaknade i fredags så var det helt borta. Skumt var ordet!

Den andra skumma grejjen är att jag har en stor knöl (vi snackar nästan pingisbollstorlek) som kommer och går som den själv vill och det skumma är att den sitter i käkbenet precis nedanför örat. Den dyker upp när den vill och försvinner lika snabbt när den behagar och den är stenhård och det gör ont. Det spelar ingen roll vad jag gör och jag ser inget mönster i det hela. Skumt - eller hur? Nä nu är jag väldigt trött på alla dessa sjukdomar och konstigheter som pågår. Och frågan återstår fortfarande - vad har jag gjort för att förtjäna det??

Utöver dessa bekymmer så har det väl hänt lite annat också :)  Till exempel så var ju Robins farmor och farfar på besök förra helgen. De firade Robins 14-årsdag eftersom de var bortresta och jag var sjuk när grabben fyllde år.

Linnea var ju på sitt första skoldisco förra helgen med. Hon verkade ha roligt men det var mest äta godis som lockade - att dansa var väl inte så viktigt ;)

I fredags var jag hos frisören. ÄNTLIGEN blev jag korthårig igen. Tänk vad fort det kan gå från nyklippt till att "håret börjar bli lite långt men det ser ff okej ut" och sedan till total katastrof. Nu blev rufset iaf kort men jag har inte blekt eller slingat det ännu. Jag köpte en sån där do-it-yourself-at-home-förpackning så jag har hemma om jag känner att jag vill men det blev lite effektfullt att ha det så som det är nu. Det är liksom lite ljusare i topparna och lite mörkare i botten och det är rätt så snyggt faktiskt. Jag vet ju att det blir så grymt mycket bättre att bleka/slinga hos frisören men det kostar ju också. Får se hur jag gör med förpackningen som står här hemma.

I fredags kväll hjälpte jag till när Robins klass ordnade disco för de mindre ungarna. Först var det förskoleklassen till och med tvåan och sen trean till och med sjätteklassarna. Linnea ville inte gå så det blev en lugn kväll för mig.

I går var jag och Linnea på dop. Det var dax för Elias att bli döpt och jag blev en utav hans faddrar :)  Jag fick läsa upp ett stycke ur bibeln och det var lite nervöst men det gick bra. Tack Nettan för att jag får äran att vara fadder :o)

Nu är det höstlov som gäller och det finns en del inplanerat men vi satsar på ett så lugnt och skönt lov som möjligt. Helt plötsligt så blev klockan väldigt mycket och jag ska gå och lägga mig nu. Natti natti - sov gott! <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Halli hallå :) Ja då är vi hemkomna efter en fantastisk vecka i Finland och vi hann bara hem för att vända för att sedan åka på husvagnssemester :) Här har vi det också väldigt bra så jag önskar att vi kunde stanna MYCKET längre! Nå ja nu får vi ta...

Dessa bilderna kom inte med i förra inlägget...

Hej halli hallå från Hevossalmi :) Vi har åkt tåg till Stockholm (satt med ett supertrevligt par och snackade om allt möjligt på resan så den gick fort), vi tog oss ut till båten utan bekymmer och vi fick åka med Gabriella - finare än så blir det ju...

  Nu närmar det sig verkligen. Jag och min dotter ska snart påbörja vår resa som är så efterlängtad! Jag vill bara få krama om min far, jag behöver få känna att det är verkligt, att det är på riktigt, att min far - min älskade pappa - finns och ...

Nu är nästan allt framplockat så det ska bara ner i rätt väskor. Det har varit lite bökigt att packa både till Finlandsresan och husvagnssemester samtidigt men efter lite pusslande så gick det också. Nu kan vi bara snabbt och smidigt flytta över så...