Surprise! Klockan börjar närma sig midnatt och var hamnade jag?.. Inte var det med huvudet vilandes på en kudde iaf som jag säkerligen borde. Jag bara kände att jag kommer inte somna ändå för denna hjärnan går på högvarv (tro det eller ej) så då kan jag lika gärna skriva av mig lite först.

Ja idag blev det en till dag hemma med sjuk dotter och nu börjar jag bli en aningens rastlös faktiskt. Missförstå mig rätt - det är klart att jag är hemma med mina barn om dom behöver det och jag älskar mina barn över allt annat men den delen av mig som inte "bara är mamma" börjar bli väldigt rastlös. Jag vet inte riktigt vad jag skulle vilja hitta på men bara det där med att få komma utanför husets fyra väggar och göra något kul hade hjälpt. Det är väl så att när man känner sig inlåst så vill man ut men har man möjligheten att komma och gå som man vill så slappnar man av på ett annat sätt och kan stanna inne många dagar i sträck utan att rastlösheten kryper runt innanför skinnet liksom. Bara för att du inte "får/kan" gå ut så vill du inget hellre. Det har varit ett väldans skitväder också så även om friskluft inte brukar vara förbjudet så kändes det inte som rätt väder att dra ut henne i.

Linnea blir hemma i morgon också och jag är hemma med henne på dagen men sen jobbar jag på kvällen så då får jag ju komma iväg hemifrån ett tag iaf. Det blir nog bra med lite miljöombyte :=)

Det blev ett pass på gymmet idag med och det var nog det tuffaste jag varit med om någonsin! Jag kämpade och slet som ett djur (varför säger man så egentligen? Skumt uttryck) men jag kom ingenvart. Det var precis som att cykla i den tuffaste motvinden av alla tuffa motvindar. Jag stod på den där förbannade crosstrainern och var så slut så efter 25 minuter in i passet som var totalt 45 min så trodde jag att jag skulle svimma eller spy eller både ock. Jag ville bara kliva av och slå sönder maskinhelvetet. Ja ursäkta ilskan här och svordomarna men jag var så enormt irriterad på mig själv (OCH maskinen OCH instruktören av någon anledning, hehe) och kunde inte förstå varför jag inte lyckades bättre. Tillslut så tänkte jag att jag antingen var så utpumpad efter alla träningspassen så att kroppen sa ifrån och att jag kanske behövde en vilodag eller så kanske jag håller på att bli sjuk. Inte så otroligt med tanke på att både lilla terroristen här hemma är dålig och nu är maken också förkyld.

Arg som jag var så stod jag dock ut resten av passet med. Jag slet ännu hårdare och tänkte att jag ska minsann övervinna detta och komma ut på andra sidan! Och det gjorde jag. Ta mig tusan! Jag svimmade inte. Jag spydde inte. Jag överlevde! Efteråt när allt var över fick jag höra att det kanske är nått fel på den crosstrainern för så trögjobbade ska dom inte vara. Förmodligen behöver den rejält med smörj. Ja men se där ja! Då var det inte bara mig det var fel på ;) I morgon blir det ju vilodag eftersom jag jobbar kväll men på torsdag är det dax igen och jag ska vara där i tid så att jag kan välja maskin, haha. Jag kanske ska ta samma bara för att se hur snabbt de åtgärdar problemen de får rapporterade och har de inte åtgärdat den så får jag ju bara mera muskler och bättre flås, haha. Nja vi får väl se vilken crosstrainer jag väljer. Kul om man lyckas göra mer än bara överleva passen också...

När jag kom hem från gymet och hade duschat och ätit kvällsmat så blev jag så fruktansvärt vansinningt sugen på nått gott så jag gjorde mig en fruktsallad :o) Den avnjöts i soffan samtidigt som jag kollade på "A gift of miracles". Den var bra och fruktsalladen var god så det blev en bra avslutning på kvällen. Jag hade behövt lite massage eller ett varmt bad eller både ock så hade kvällen varit ännu bättre men nått badkar har vi inte och det är bara jag vaken så det blir nog lite mission impossible det där.

Nä nu tror jag att jag måste gå och lägga mig. Jag får ju försöka somna i vettig tid nån gång emellanåt om det nu ska vara nödvändigt. Hehe. Hoppas ni får sova gott och drömma sött. Puss <3