Nej förlåt. Jag är inte kär. Jag är störtförälskad! I dag har jag inte bara hittat ett riktigt smultronställe utan rena paradiset på jorden. Helt sjukt att jag har bott i detta avlånga land i snart 37 år men lyckats missa all skönhet som finns... Mer förklaring kommer strax men jag måste bara dela med mig av lite bakgrund till det hela först.

På senaste tiden så har jag fått en känsla av att det finns rätt mycket där ute i den stora världen som jag inte har sett men som jag inte vill att Linnea ska gå miste om (naturligtvis vill jag att mina tonåringar ska uppleva samma saker men de är inte riktigt roade av samma saker alltid som minstingen är). Den stora världen är rätt stor och när det inte finns resurser till att börja på alla ställen som ligger långt bort så får man börja upptäcka det som finns nära. Man måste ju börja någonstanns :) Det känns som att jag har vaknat upp och helt plötsligt börjat uppskatta det vackra och rofyllda som vår natur kan erbjuda. Detta kanske låter helt flummigt och jättekonstigt och jag kanske är ute och cyklar nu men jag tror att jag kan jämföra mitt uppvaknande med att ha varit blind hela sitt liv och sen plötsligt så får du tillbaka synen och kan se alla skatter som världen har att erbjuda. Typ.

Jag har även börjat inse det lite tragiska med att vi vuxna vill erbjuda våra barn "allt det spännande och roliga" som finns i form av djurparker, nöjesfält och dyra semestrar. Ja har man pengar så är det klart att det är roligt att göra sådana saker (och det gjorde vi med när Felicia & Robin var yngre) men för vems skull gör vi det egentligen?? En två-åring har kanske egentligen lika roligt på en lekplats modell större och sen en picnic med familjen som på Liseberg eller Tosselilla? Eller? Är det inte så att vi åker till alla dessa spännande och roliga saker för att mätta vårt eget behov lite också och för att "allt finns på ett ställe - det är smidigt så". Och självklart "kräver" barnen att hitta på nått roligt (som då ska vara nöjesfält och såvidare) för det har vi vant dem vid innan de hade slutat på dagis.

Dagens ungar har liksom varit med om allt innan de börjat skolan eller slutat lågstadiet. Sedan kan ni ju ge er f*n på att ungarna gnäller när ni en sommar har ont om pengar å säger att ni inte kan åka till Tosselilla utan ska vandra vid Stenshuvud eller ha picnic i Brösarps Backar eller "bara" göra sånt som inte kostar en mindre förmögenhet.

Dessutom har jag börjat tänka mer och mer på den där otroligt ogenomtänkta grejen med att alla ska redovisa för klassen vad de har gjort på sommarlovet nu då. Ja de barnen som har lite halvrika föräldrar som kan betala för alla de där nöjesfälten har maaaaassor med spännande saker att berätta. Några andra stackare sitter och lyssnar avundsjukt och när det blir deras tur så har "de inget att berätta" för de har inte gjort nått sådant. Vi får inte låta det gå så långt så att barnen bara ska ha och ska ha. Är det inte våran skyldighet som föräldrar att visa våra barn allt det andra som finns runt omkring oss också?

Detta kanske bara låter som svartsjuka osv för att våra plånböcker inte är tjocka - men så är det faktiskt inte. Jag ångrar jättemycket att jag började i fel ände med Robin (och delvis Felicia)... Om jag hade kunnat göra om det så hade jag börjat i rätt ände så att han som tonåring fortfarande hade tyckt att det fanns roliga saker att göra. Tänk att inte bli imponerad av nått för du har redan gjort det mesta som detta avlånga land har att erbjuda. Trist.

Förhoppningsvis lär Linnea sig att först uppskatta det lilla som finns runt hörnet för att sedan utforska längre och längre bort.

Ja nu är det ju så här då att jag började fundera innan skolavslutningen på vad jag och Linnea skulle hitta på under våra 4 veckors ledighet. När jag insåg att plånboken var rätt tunn så började jag googla på olika saker att göra i detta land och det fick ju gärna vara gratis eller så gott som. Det ploppade upp både det ena och det andra och jag fick lite inspiration utav vänner på Facebook som skrev om det de gjorde med sina familjer. Idé efter idé ploppade upp. Krabbfiske vid västkusten var en av dem. Idag blev det av och både Linnea och jag är jättenöjda med dagen :=)

Vi åkte till Kullens fyr (utanför Höganäs) och jag svär att en del av paradiset har hamnat där! Det är så vackert <3 Har ni inte varit där så måste ni dit! På med ett par skor som sitter bra på fötterna och gå/klättra ner till stenarna & klipporna. Se skummet från vågorna rulla in och känn stänk från havet och låt solens strålar värma ansiktet. Kasta stenar i vattnet, fånga krabbor, upptäck grottorna och bara släpp ner axlarna. Släpp alla världens bekymmer för en stund eller hitta en tankesten och slå dig ner. Jag och Linnea ska tillbaka till vårt paradis snart igen!

Bilder kommer en annan gång. Nu måste jag gå och lägga mig. Havsluften gör sitt till på tröttheten och i morgon börjar jag jobba kl 07:00. Puss på er!