Det kommer aldrig läka ut helt, tiden kan inte läka alla sår...dax att inse det. Jag mår bra, jag borde inte ha något att klaga på. Jag har ett bra liv, jag är välsignad i mångt och mycket. Det vet jag. Men jag har fasen haft det tufft åxå. Ibland tränger det sig på, lite för mycket och lite för lätt. Som i morse. Det är bara jag och Robin hemma. Vi sitter och äter frukost. Helt plötsligt så säger sonen att han saknar pappa (hans biologiska pappa) och så börjar tårarna spruta på honom. Jag kan helt enkelt inte hålla tillbaka nått i sådana stunder utan greps ju med i det känslosamma och så satt vi och grät tillsammans. Vi kramades och grät om vartannat, pratade om dom fina minnen som finns kvar i våra hjärtan och så poängterade jag mycket noggrant för Robin att hans pappa kommer alltid vara hans pappa. Det är ok att prata om honom när man vill, det är ok att berätta om glada minnen, det är ok att söka tröst för att man är lessen och saknar honom. Det är ok att titta i fotoalbumen och minnas. Att förlora sin pappa när man är 3 år... Fy fan säger jag bara! Det ska inget barn behöva gå igenom... Att behöva bli änka och förlora sin man när man inte ens hunnit fylla 25 år...det ska heller ingen behöva gå igenom...  Nu har ändå jag och Robin gått igenom detta och det gör ju att vi har extra starka band till varandra. Vi var själva i vår lilla familj i tre års tid innan jag och Fredrik fann varandra. Då kom ju även en Felicia in i bilden. Och nu ska en bebis komma till världen. Robin och jag har en ny familj men INGEN "pappa" i hela världen kan ju ersätta Robins pappa... Fredrik är ytterligare en person som finns där för Robin, Robin kallar honom pappa (efter egen vilja) och det är en väldigt bra fadersfigur för min son! Det jag ville att Robin skulle veta och förstå är att ingen blir ledsen för att han vill prata om Anders. Vissa gånger då man tänker på honom så kommer tårarna och andra gånger går det bra. Robin måste veta att det är OK. Tror att han vet det redan men man kan liksom inte säga sådant för mycket...

Det blev ett långt inlägg om detta men det kändes viktigt att "berätta" om det för mig. Det var en sådan viktig stund i morse, den har följt mig i tankarna hela dagen lång. Missförstå mig inte, jag är lycklig och förundras över att livet trots allt kan gå vidare. Trodde liksom inte det när jag befann mig mitt i upp i all den värsta sorgen, när allt var så färskt. Varje dag var en kamp. En kamp mot att inte vilja försvinna själv. Jag hade en son att tänka på. En son att ta hand om och jag skulle fan i mej göra mitt bästa ! Det bestämde jag mig för samma dag som jag fick sorgebeskedet. Jag har kämpat, Robin är en go kille, världens finaste lilla kille! Jag vet att hans pappa är stolt över honom !! Det är jag med ! Om bara Robin visste hur många gånger han har räddat mitt liv. När jag har vaknat och känt att idag, idag ger jag upp. Jag vill inte mer. Jag orkar inte mer... Så har man hört små barnfötter komma tassande över golvet och kommit på att just det, jag är INTE ensam ! Jag har ju mitt älskade barn... Och så har min son, min fina son kommit in i rummet, sagt godmorgon mamma och gett mig en puss, då smälter hjärtat och man inser varför man kämpar... DET är ödmjukhet inför livet. DÅ försvinner allt annat runt omkring å så är det bara vi. Du och jag Robin - du och jag !

Tillslut kom vi iväg till bussen iaf och jag kunde lämna av Robin vid skolan. Återvände hem och pysslade på lite här hemma innan jag sedan tog bussen in till stan igen. Det var nämligen inbokat en träff med de andra mammorna som också håller till på "Föräldranätet" och liksom jag väntar sin tillökning i november. Det blev bara jag och en annan mamma som kom till träffen denna gången. Vi käkade lunch och hade himla trevligt. Snackade om ditten och datten och det var svårt att slita sig så det blir nog fler träffar har jag en stark känsla av :=)

Tiden gick väldigt fort på stan så det blev bråttom sen när jag skulle hämta upp Robin på skolan igen. Jag kom några minuter sent och det fick jag ju höra ;)  En "arg" Robin sa med ett leende men lite skarp röst så där beklagande : -Äntligen så kommer du !! Jag trodde att din buss hade fått punka eller nått.  Hihi, han är ju för go! När jag berättade att jag hade promenerat från stan och blivit lite försenad, "beklagat" mig lite för att jag inte kunde gå så fort nu när jag är stor och tung med bebismagen så pussade han genast på magen och sa att det gjorde minsann inget om jag var lite sen. Bara bebisen mådde bra !  :)

Vi åkte hem och sen har vi haft en rätt så lugn eftermiddag och kväll. Inte allt för många måsten som har gjort sig påminda. Har ignorerat det mesta sådant idag, det kommer en dag i morron åxå. Visst, jag vill ha fint till helgen då vi får gäster men jag ska nog hinna med mig. Ingen ide att försöka ta allt på en gång heller för då strejkar ju bara fogarna istället. Foglossningen gör sig påmind emellanåt och sammandragningarna har ju hållt på rätt länge nu. Kommer inte ihåg när dom började faktiskt men så länge som det bara är sammandragningar och inte går över i värkar så är det ju lugnt. Sambon är dock rätt så nervös på mig emellanåt... Han försöker förneka det ibland men mig lurar han inte, hehe. Jag känner honom rätt bra vid det här laget tror jag :)

I morgon är det besök på Mödravårdscentralen som gäller. Jag lämnar Robin vid skolan strax innan 8 och sen ska jag knata bort till Bokeberg. Ska vara där 8:30 så det blir rätt så perfekt. Hinner lunka bort i lugnt tempo. Har dubbla tider i morgon. 8:30 ska jag lämna alla prover och det är liksom kollen för att Havandeskapsförgiftningen inte har brutit ut. Sen får jag sitta snällt och vänta till det är dax för ultraljud och tillväxtkoll och den är 09:30. Tur att det finns mycket att läsa i väntrummet :=)

Efter besöket där tänkte jag knata vidare in till stan. Glömde köpa en gardin som jag skulle införskaffat idag så det får jag ta i morron tänkte jag så att vardagsrummet blir färdigt nån gång. Vi har ju tre fönster i det rummet och det tänkte ju inte jag på när jag köpte gardinerna.. hehe. Förvirrad eller vad? Jag? Nääää inte då ;)  Bara att gå tillbaka till butiken och köpa mer.

Nej nu ska jag njuta av en kopp te och sen är det dax att sova. Är ganska utmattad idag. Tack för att ni orkade läsa allt mitt svammel idag med. Kram !!

för att man ska bli jublande glad :)  Ett av mina favvoprogram börjar sändas på tv 4 imorgon... japp, rätt gissat det är IDOL :=)  Nyss så läste jag dessutom att mitt absoluta favvoprogram över alla andra börjar sändas den 6 Oktober och det är ju inte långt dit. Kanal? Femman juh. Kan ni gissa? Jaaaa det är Desperate Housewifes !!! Så denna måndagen började ju bra :) Jag som var så trött och kände mig dessutom lite halvdeppig. Men det är väl som man säger, små barn roar sig lätt, hihi ;)

Om exakt en månad fyller min lilla son åtta år... Fyyy vad tiden går fort. Min lilla kille är inte så liten längre. Robin och en av hans klasskompisar ska ha gemensamt kalas i bowlinghallen. Hela klassen är bjuden och det blir bowling + mat för alla barnen. Det är himla smidigt för stället vi ska vara på sköter allt. Extra skönt nu när man är rätt så hög-gravid och kanske inte orkar med att städa och fejja, sen ha en hel skolklass på besök och sen ska man städa efteråt när dom röjjt runt. Nej tacka vettja att lejja bort allt jobb till någon annan och så kan man hinna njuta lite och ta det lugnt själv. Räcker väl med att släkt å vänner ska komma på kalas här hemma :)

Ska kanske börja fundera på vad grabben ska få i present. Får väl be om en önskelista kanske. Den brukar inte vara så svår att fylla, hehe.

Nehepp. Dax att få nått gjort idag. C U ! 

Jag kom i säng vääääldigt sent igår och ändå vaknade jag relativt tidigt och kände mig utvilad, pigg och glad. Härlig känsla !

Efter att vi hade ätit frukost så började sambon och jag med att hänga upp lite tavlor. Fick faktiskt upp en hel del men vi gjorde ett avbrott för att åka iväg på en loppis. Tänkte spana på lite olika grejjer men hittade bara lite böcker, det var allt. Men en pappkasse med blandade böcker för 50:- är väl rätt lagom :=)

När vi kom hem så satte vi upp lite fler tavlor och sambon satte även på våra skjutdörrar på våran garderob i sovrummet. Äntligen kom den på plats och det blev ju jättebra!

Känns som att det kanske börjar reda upp sig lite med alla saker som står överallt. Jag satte upp två av tre gardinpar i vardagsrummet igårkväll. Sista paret ska komma upp under morgondagen. Det börjar likna ett vardagsrum där inne nu :) 

Sambon bar upp några tunga kartonger och placerade dom i vårt hitentills nästan tomma vindsförråd. Känns som att allt sånt där vi inte vill ha framme men inte vill göra oss av med får åka upp dit nu. Kan inte ha en massa kartonger stående överallt ju. Garaget är inte heller oändligt stort...

Har till och med hunnit tvätta lite idag och tänkte väl försöka få undan lite mer tvätt under morgondagen. Får se om jag hinner städa lite med. Lika bra att börja imorgon om man ska ha det fint lagom till helgen :) Orkar ju inte riktigt i samma takt som innan graviditeten...

Imorgon sticker sambon iväg och sen blir det en stor överraskning om när, var, hur han kommer hem... Man vet liksom aldrig med hans jobb. Robin och jag är alltså själva större delen av veckan. Lite mysigt med att få vara det ibland. Får väl se om det blir samma sak den kommande veckan när det gäller klasskompisar som det har varit sista tiden, jösses man hinner ju inte närma sig klassrummet när man ska hämta honom så är det ju femtioelva utav hans klasskompisar som överfaller en med frågan om dom kan leka :) Det är jättekul att han har så många kompisar i klassen och att det är många som vill vara med honom på fritiden, det betyder ju jättemycket! Jag tycker ju inte heller att det är något problem när han har kompisar här för dom stör liksom inte. För det första så är dom så pass stora så dom klarar sig så mycket själva så det blir ju inte mer jobb för mig. Snarare tvärtom, jag kan pyssla på med mitt egna för Robin har någon att vara med. För det andra så har jag en bra förmåga, jag kan liksom "stänga" av ljud jag inte vill höra. För det mesta iaf. Så tycker jag att dom är lite högljuda så stänger jag bara av mina öron och donar med annat så tänker jag inte mer på det. Himla smidigt :o)

På tisdag ska jag träffa två stycken blivande mammor som jag lärt känna via internet på sidan "Föräldranätet". Dom väntar åxå tillökning precis som jag i november och det ska bli jättekul att träffa dom :=)  Dom bor i Hässleholm med omnejd båda två så vi ska träffas inne i stan och fika. Längtar till tisdag!

På onsdag ska jag till barnmorskan igen. Ny koll med urinprov, blodtryck å så tillväxtkontroll med ultraljud. Tycker att jag har börjat gå upp mer i vikt nu än hitentills i graviditeten. Tror det rör sig totalt om fem kilo nu sedan inskrivningen. Det var ju ett tag då det inte hände nått med vikten och med tanke på att jag bara har två månader kvar nu så kanske det inte är så konstigt med fem kilos ökning... Får se upp bara så det inte börjar dra iväg.

Skickade iväg lite bilder för framkallning i morse. Kommer nu gå och stampa och otåligt vänta på posten veckan som kommer, hehe. Det var ju bara två år sedan jag framkallade sist så jag har ju en del att ta igen. Lite grann att sätta in i de vanliga albumen och sen blir det väl kanske en å en annan bild till min scrap-booking.

Kram på er! Hoppas att ni får sova gott. Höres kanske av i morron igen.

Hej hopp! Det är en seeeeg dag idag. Känns som att den aldrig tar slut. Sonen är krasslig och himmla gnällig, sambon har varit på hemvärnsövning där övernattning ingick i det hela.. han fick sova två timmar inatt och är astrött och gnällig han med. Jag har lust att göra nått men ingen energi till att ta grabbarna i nackskinnet och rycka upp dom, det får dom sköta själva...

Det är bara det att nästa helg så ska vi besök utav en familj och innan dess så skulle jag vilja ha lite ordning här. Jag får inte lyfta och kånka på grejjer men det kryper i mig när jag ser den här röran som är här. Jag stååååår inte uuuuuut! För att få till det någorlunda så behöver jag min sambon hjälp... INTE läge att be om den idag så jag får hoppas på att hans morgondag är bättre. Nästa vecka så ska han iväg på långresa i tjänsten och kommer inte komma hem förrän på fredagen förmodligen och gästerna kommer på lördagen... Jiiihaa !

Idag blev jag så otroligt sugen på att scrappa lite, det var väldigt länge sen, så det blev en layout iaf. Den är vääääldigt enkel, helt utan bild, bara lite dekorationer. Handlar helt enkelt om dagen då vi fick bekräftat att det ligger en bebis i min mage :)  Bild på layouten ser ni längst ner på sidan.

Nu ska jag gå och stryka gardiner så händer det nånting här hemma iaf.

Puss på er ! Hoppas ni får en trevlig lördag kväll !

Kan konstatera att jag har vuxit en del kring magen sedan jag fotade den sist... hehe. Ska till barnmorskan igen på onsdag, ny tillväxtkontroll med ultraljud. Kan ju säga som så att jag är ju inte speciellt orolig för att bebisen inte växer som den ska! Det sparkas och det bökas omkring där inne i magen. Det verkar vara en pigg och alert liten krabat därinne :)

Äntligen är det fredag igen. Ska bli skönt med sovmorgon i morgon! Det har väl inte varit sådär överdrivet många timmar som man har fått sova sista nätterna men så är det när man har skolbarn som ska upp på morgonen. Lär väl inte bli mer sömn närmsta tiden med en liten i hushållet så det är väl bara att rätta in sig i ledet och se glad ut :o) Eller nått.

Nej nu ska jag ta hand om min son som är hemma från skolan idag. Ses.

Jaha vad har nu hänt sedan jag skrev sist... Det är ju inte så jättelänge sen så så mycket är det väl inte...

Barnen har haft fotografering i skolan så nu längtar jag tills dom bilderna kommer i brevlådan!  Det är liksom en av höjdpunkterna med höstterminen :o)

Jag var hos frisören i tisdags. Äntligen! Det blev en totalrenovering av håret med massor med slingor och kortklippning. Skönt!

Felicia var på sin tredje ridlektion i tisdags med. Det har tydligen hänt mycket redan i hennes utveckling :=)  Nu har hon kommit över mycket med sin rädsla och vågar ta för sig lite mer. Kan komma upp själv i sadeln och kan hoppa ner själv. Ingen som behöver gå å hålla i hästen längre å så vidare. Är ju superkul att det går så bra och att hon känner att hon kan lita på ridfröken och sig själv. Slappnar av lite. Man får ju en viss längtan tillbaka till hästryggen själv... Nu är det lääääääänge sen jag satt i en sadel. Jösses..

Lika bra att låta bli det där. Hehe. Stackars häst som ska ha mig på ryggen... haha skulle ju gå av på mitten :P

Idag blir det en runda på stan. Ska kolla på lite smått å gott. Skriver nog mer ikväll. Ha en bra dag !