Jag vet inte riktigt var jag ska börja och hur jag ska orka med att berätta om det som jag egentligen känner att jag skulle behöva skriva/"berätta" om så därför gör jag det bara. Jag hoppar rakt ut. Fångar ni mig? Here It comes. Vår älskade Izzie är i Nangijala nu. Ja det kom rätt så hastigt och vi han inte riktigt förstå vad som hände. Från att ha varit en pigg och go och glad hund till att bli lite dålig (med betoning på lite) till att bli sämre och rasa i vikt till att helt plötsligt få diagnosen akut njursvikt och besked om att "beslutet är ju erat men...". Fy fan säger jag bara.

Izzie blev bara 6,5 år. I söndags kväll fick hon somna in och nu är hon vår änglahund. Hennes aska ska spridas i minneslunden som ligger rätt så nära där vi bor så på söndag ska vi åka dit och tända ljus.

Nej nu orkar jag inte tänka mer på detta. Tårarna rinner. Jag lägger ner. Over and out.