Det finns några saker som man ska passa sig för att säga högt/skriva - åtminstonde om man inte vill väcka de björnar som sover, starta världens diskussion, få hotbrev i inkorgen, elaka kommentarer på facebook/instagram/bloggen osv. Jag tycker om att läsa andras bloggar och det betyder inte att jag måste älska allt som skrivs, det betyder inte att jag måste hålla med om allt men det betyder inte heller att jag för den delen har någon slags rätt att kasta skit på den som skrivit... Jag förstår inte att vuxna människor måste betee sig som skitstövlar och små barnungar så fort det skrivs nått som inte passar dom.

En blogg som jag verkligen ÄLSKAR är Meekatt (den hittar ni här http://www.meekatt.com/) och det är först och främst för att hon vågar skriva som det är och inte det som man tror att andra vill läsa eller det där med att man ska hålla en fin fasad utåt. Meekatt - för sån é jag! En (h)ärligare blogg = sant! Har ni inte läst så läs. Igenkänningsfaktorn är HÖG!! Det som är så sjukt är att vuxna människor som inte håller med eller bara har en fis på tvären måste skriva nedvärderande skitkommentarer som de hade kunnat hålla för sig själva. Ja menar det är så här enkelt - börjar du läsa nått som du inte gillar så slutar du läsa. PUNKT. Om du lånar en bok å så tyckte du inte om den så skriver du väl inte hatbrev till författaren?? Eller?? Om du ser ett tv-program där det sägs nått som du inte håller med om så ringer/skriver du väl inte till tv-studion och hotar programledaren eller deltagarna av programet?? Men när någon skriver nått/lägger ut en bild på nätet då är det okej att hata? Sedan när blev det ok?

Bara för att det finns några få som vågar säga precis vad de tycker och tänker så förtjänar de inte att få skit. Håll dina spydiga kommentarer för dig själv. Naturligtvis ska man få säga vad man tycker om det som andra skriver om men då kan vi väl ändå följa några enkla regler?

1. Det finns många sätt att säga saker på - tänk efter vilken ton du har.

2. Ibland är det bättre att följa detta talesätt: har du inget snällt att säga så håll tyst.

3. Ska du säga nått konstruktivt - varsågod. I övrigt - knip igen.

4. Kom ihåg att du ska vara en förebild för de yngre.

5. Med hat föder du mer hat. Sprid kärlek så växer den!

6. Skriv inget som du inte hade vågat säga öga mot öga.

Jag känner precis som Meekatt när det gäller det här med sommarlov och att ha ungarna runt sig hela tiden - det kan vara en aningens påfrestande ibland. Jag längtar faktiskt lite till skolan börjar igen så det är "back to normal" här hemma. Hehe. För det första så gör man ju inget annat än att laga mat hela tiden för nu ska dom ha lunch också de jäklarna ;) Sen ska man hitta på nått tillsammans för att inte bli helt crazy. Att bara gå här hemma och vanka av och an funkar liksom inte en hel sommar. Nä ut och få frisk luft är ju bra och så ska det vara nått som alla inblandade tycker är roligt och så ska det inte kosta så mycket om man inte har så mycket pengar och så ska vädret gärna samarbeta lite och så...

Nu är det ju inte de två tonåringarna som är mest "krävande" utan den yngsta mini-ninjan. Jag säger precis som Meekatt: "-jag älskar mina barn men jag älskar inte alltid att vara mamma". Det är verkligen så. Att varje dag känna dåligt samvete för allt man inte kan/hinner/orkar med tär lite på en. Man ska orkar med att roa barn samtidigt som man ska ta hand om hemmet och sig själv. Man ger så mycket av sig själv så ibland behöver man fylla på sina batterier för att kunna ge ännu mer. Det måste väl ändå få vara okej att känna så? De som leker mammamaffian och som påstår att allt alltid är på topp och att de aldrig längtar bort från allt, de som påstår att de aldrig behöver egentid, de som påstår att de aldrig är lite trötta på att alltid ta hand om mini-ninjor måste ha ett sjukt bra liv! De som har det så kan väl dela med sig av receptet? Jag blir lite less på all matlagning, tvätt och disk. Jag tycker inte att det är jätteroligt att kolla på 7000 (för mig) likadana tricks på studsmattan när dottern ska ha uppvisning i helst 20 minuter eller när man blir tvingad att leka samma sak för sjuttonde gången samma dag. Jag är mer av en pysselmamma istället för lekmamma men det tar dottern ingen hänsyn till. Hon vill inte alltid göra det jag vill och jag har inte alltid lust att göra det hon vill - är det så konstigt?

Jag ÄLSKAR mina barn men jag älskar inte alltid allt som följer med, allt det som föräldrarollen innehåller. Och vet ni vad - det är OKEJ att känna så. (Oavsett om du är mamma eller pappa).

Over and out.

Varför?!? Vad har jag gjort för att förtjäna detta?? Här är man skötsam och duktig och så ska man få "straff" för det... Nä det är väl den förlorade sömnen som gör sig påmind men jisses vad det känns som ett bakslag. Vad jag dillar om nu? Jo ni ska få hela bakgrunden här:

Jag kom i säng i hyffsad tid i söndags kväll (ja klockan hade ju inte passerat 02:00 iaf så det är rätt bra ändå...hehe) och det var ju bara för att jag skulle upp tidigt och jobba. Klev upp 05:30. Jobbade 7-14. Hämtade tösen på fritids och hon fick med sig en klasskompis hem :) Vid 18-tiden när vi precis ska sätta oss och äta så får jag förfrågan om att jobba vaken-natt på ett av mina gamla jobbställen. Blev överlycklig och tackade ja till det. Höll ställningarna här hemma tills maken kom hem vid 20-tiden. Stack till jobbet och jobbade 21-07. Vaken-natt. När jag gick hem strax efter sju så visste jag nog inte riktigt vilken dag det var. Eller vilket år det var heller för den delen. Hade någon bett mig rabbla alfabetet så hade jag nog failat. Hehe. Okej med lite överdrift men jag var trött - det kan jag lova.

Kom hem - slängde i mig en snabb frukost och sen intog jag liggläge. Somnade inte riktigt på en gång, förmodligen pga övertrötthet, men det tog nog inte så himla lång tid heller. Vaknade efter bara ca 2 timmar och hade huvudvärk de lux och var helt väck men behövde gå på toa. Var snabbt tillbaka i sängen och somnade om innan jag hade lagt mig ner, typ. Vaknade 13:30 och kände mig helt bakis och överkörd av ett x2000-tåg. Fy farao vad jag mådde skit!

Tur att jag älskar mitt jobb och att jag tycker det är kul att få hoppa in på det gamla stället :=) Ångrar alltså ingenting och hade gjort om det om tillfälle dök upp :)

Nu börjar jag må nästan som vanligt igen förutom lite svagt bultande i bakhuvudet. Jag har duschat och fått på mig fräscha kläder och redan där känner man ju sig som en ny människa :=) Nu känner jag mest för att bara slappa och slöa resten av dagen men jag måste handla lite mat och sen finns det ju alltid sysslor som ska skötas. Never ending story.

Ha en fortsatt bra tisdag mina vänner. Ses!