Just nu sitter jag och väntar på ett telefonsamtal. Min man har nämligen varit (eller är fortfarande) på anställningsintervju i Malmö. Spännande! Han skulle vara där kl 10.00 idag och sen vet man ju inte hur lång tid det tar så jag vågar ju inte ringa till honom... Jag håller iaf alla tummarna och ber en bön. Hoppas hoppas hoppas!!

Idag vaknade lilla busafian ungefär hur tidigt som helst. Jobbigt när hon inte förstår att man kan somna om om man råkar vakna tidigt. Längtar tills hon förstår att det är mysigt att ligga och dra sig i sängen och stanna kvar under ett varmt gosigt täcke :) Nåja - var sak har sin tid så det kommer väl.

Eftersom F skulle iväg till Malmö så blev jag själv med Izzie och Linnea så vi tog en promenad sen på förmiddan. Det var lite kämpigt emellanåt med både barn, barnvagn och hund men det gick det med. Det blev en rätt så lång tur och till Linneas stora lycka så tog vi en paus vid en lekpark. Hon fick leka av sig en stund och som extra bonus så fick Izzie också göra det. Vi träffade en kompis som också har hund så dom busade av sig rätt bra.

Tillslut så skulle vi vända hemåt och då tog det inte lång tid innan Linnea däckade i vagnen med gosekaninen och filten :) Hon sover gott ute på altanen och Izzie däckade i våran säng så här sitter jag och slösurfar/facebookar/bloggar och allt ihopa på en gång. Skönt att få en stund för sig själv.

Vi har lyckats skära ner rätt så bra på Linneas nappanvändande så nu får hon i stort sett bara ha den när hon ska sova men sen finns det ju ibland tillfällen då man liksom inte muckar om en sådan grejj som tex när hon är sjuk. Jag tycker dock att det går väldigt bra och hon protesterar ju liksom inte speciellt mycket. Hittar hon en napp någonstanns så pular hon ju in den i munnen och säger vi då inget så har hon den ju gärna kvar där men frågar vi om vi kan få nappen så går hon oftast med på det utan tjat. Jag tycker att hon är jätteduktig! Jag kan se framför mig hur vi kanske redan till sommaren åker till Skånes djurpark eller liknande och lämnar napparna till björnungarna eller vad det nu är som gäller just då. Det finns ju på lite alla möjliga ställen så där att man ska lämna ifrån sig napparna "till bättre behövande" och det tror jag Linnea skulle gilla :=)

Jag lämnade ju Robin i Värnamo igår och det känns tomt och konstigt. Det fattas liksom nått här hemma. Saknar ju min pojke! Misstänker dock att dom har det väldigt mysigt och roligt och det är skönt att han kan få en paus från oss och njuta av farmor och farfar ist :=))

Nej nu ska jag ägna mig åt lite jobbsök. Synes. Kram och pöss!!

Ja så då var höstlovet igång :=) I förmiddags tog Robin, Linnea och jag bussen till Hässleholms city för att ha en mysstund på bibblan. Robin ville låna böcker för att ha lite att läsa på lovet och jag var inte sen att haka på. Jag har fått upp ångan när det gäller att läsa igen så nu finns det massor med spännande böcker på min "att-läsa-lista" :) Sagt och gjort - vi drog till bibblan. Vi hittade lite böcker men särskilt mysigt blev det inte, tack vare en skrotunge som heter Linnea... Hon skulle vandalisera hela barnhörnan tyckte hon och Linnea som i vanliga fall är så duktig på att hjälpa till och städa efter sig skulle minsann INTE plocka upp efter sig. Suck! Tillslut så kom vi vidare iaf.

I morgon ska jag och Robin åka tåg till Värnamo där Robin ska vara under lovet. Han har ju sin farmor och farfar där så dom ska få lite tid med sin sonson. Mysigt. Jag åker bara dit för att lämna av honom, stannar några timmar och sen är det hemfärd igen. Hade gärna stannat längre men det är mycket här hemma nu så det får bli en annan gång.

Jag var förresten på anställningsintervju igår. Äntligen så var det någon som visade intresse men tyvärr så blev det inte mycket mer än så. Det var ett bemanningsföretag som fixade intervjun och dom sa att dom gärna behöll mina uppgifter och så hör dom av sig om det kommer upp nått annat som jag kanske kan passa för. Jag hade tydligen fått enormt bra betyg från mina referenser och det känns otroligt bra!!

Bara det att jag fick komma på en intervju gör ju att man får upp hoppet lite. Det kanske finns någon där ute som vill ha mig som anställd? Ja förr eller senare ska det väl gå vägen men jag hoppas på förr! :)

På måndag får ni hålla tummarna om ni vill för då ska min man på anställningsintervju :=)) Vore skönt om det kunde lösa sig för en av oss iaf!

Inatt ska vi dra tillbaka klockan en timme. Kan vara bra att komma ihåg - speciellt när vi nu har en tågtid att passa. Visst - vi skulle ju inte missa tåget men hur kul är det att sitta på stationen en timme extra då? Hehe.

Sov gott och dröm sött. Puss och kram :)

Jag har - precis som alla andra - en bakgrund. Jag bär - precis som alla andra - på en historia. Skillnaden är kanske att jag inte vet allt. Jag kommer inte ihåg allt. Och det som smärtar mig mest är nog att jag kommer inte kunna få reda på allt heller. Jag har minnen som jag inte vet om dom är mina eller påhittade önskeminnen från nått jag läst och sen som lite intalat mig själv att så var det. Hjärnan kan spöka till det rätt bra ibland. Jag har minnen som jag inte vill ha men som tränger sig på alldeles för mycket och sen har min hjärna raderat ut en hel del i ren självbevarelsedrift. När den gjorde det så raderades nog mycket annat på köpet för jag kan inte komma ihåg mycket alls av sådana saker som man borde komma ihåg... Jag har flyttat vääääldigt många gånger i mitt liv. Innan jag hade fyllt 10 så hade jag flyttat 11 gånger. Nu ska jag fylla 32 år och när jag räknar antalet flyttar totalt fram tills nu så är det 24. Har länge trott att det var lite mer än 30 men riktigt så illa var det alltså inte. Nu har iofs några av flyttarna i vuxen ålder ändå varit frivilliga men stämmer det kanske att man lever som man lär?!

Jag har varit fosterhemsplacerad, jag har bott i familjehem och jourhem (vad nu skillnaden egentligen är vet jag inte...) och jag har bott på barnhem 2 gånger. Fyra år av mitt förflutna är dock borta... eller snarare så är det så att ingenting antecknades under dom fyra åren och eftersom min hjärna har valt att sudda ut en hel del där så är det liksom ingen som har några svar heller. Jag borde nästan anmäla den kvinnan som då jobbade på soc och som bara struntade i att skriva ner saker som hände. Det är ju så att när man är utplacerad någonstanns som barn så ska det ju skrivas rapporter om vad som händer i barnets liv. Ja det hade ju varit trevligt att kunna läsa dom nu. Det finns en liten bunta med text om mitt liv. Det finns nog mer frågor än svar egentligen men det är ju liksom altt jag har när det gäller min bakgrund så om den buntan hade varit komplett så hade livet varit liiiite lättare just nu.

Jag har många gånger fått frågan om jag inte är nyfiken på mina biologiska föräldrar och min bakgrund osv. Jag har verkligen inte varit det innan men nu tror jag att nyfikenheten håller på att ta över. Jag har många frågor. Jag bär på mycket skit. Kanske är dax att börja rota i det på allvar för att sedan kunna släppa det och gå vidare. Kanske? Jag vet inte. Jag börjar nog med en sak i taget och så får vi se.

Jag har dock en underbar person som känner mig rätt väl och som är ett enormt stöd i detta och det är väldigt skönt att veta att hon finns där. Tack T för att du finns! För några dagar sedan så skickade hon lite papper till mig och idag fick jag dom på posten. När jag öppnade kuveret så hoppade hjärtat till lite - det finns en lapp med ett namn och ett personnr på. Det kan vara min far...

Det finns några dagar per år som är riktigt jobbiga och dom kommer väl förmodligen alltid att vara det. Den 24/10 är en sådan dag. Robins biologiska pappa Anders är ju avliden sedan snart sju år tillbaka och den 24:e Oktober var hans födelsedag. Fler sådana exempel  är förlovningsdag, bröllopsdag och naturligtvis dagen då han dog. Jag har stor sorg i mitt hjärta och det kommer jag alltid att ha. Det spelar liksom ingen roll att jag har "gått vidare" och träffat en ny, gift mig och fått fler barn med denne underbare man som heter Fredrik. Anders var och är en stor del i mitt hjärta då, nu och för alltid. Jag kan inte bara radera honom ur mitt minne eller hjärta. Men som jag brukar säga så är mitt hjärta stort och jag kan älska många människor. Och hur man än vrider och vänder på det så är Robin en del av Anders och det är jag jätteglad för!

Tänker på dig Anders...

Satt och pluggade teori och gjorde datortest hemifrån. På testet med vägskyltar fick jag först 70/70 rätt. Ja men kanon tänkte jag - då sitter det kanske nu då. Äntligen. Sedan gjorde jag ett test som kallas "svåraste frågorna", lite repetion så där. Ja jo men då får jag fel på sådana frågor som jag alldeles nyss fick rätt på när jag gjorde det andra testet. Skyltar med datumzoner och tillägsskyltar (som det finns ett rätt stort gäng av) tycker jag är lite knepiga. Men jag fick iaf godkänt på det senare testet med så jag ska inte deppa ihop föööör mycket. Bara det att det finns vissa saker i teorin som inte vill sätta sig och den dagen då det är dax för teoriprov så vill jag att allt ska sitta! Frustrerande är det iaf. Minst sagt. Men skam den som ger sig... :)

Dax att plugga vidare. Kram å puss!

Nä men kolla vem som vaknat ur sin koma. Haha. Jo det är sant - jag lever faktiskt! Jag vet att det mer eller mindre verkade som att jag hade gått under jorden eller nått sådant men det var bara en slarvig Heidi som var i farten. Jag SKA bli bättre på det där med bloggandet nu. Jag ska jag ska jag ska :)

Jaha sedan den 12 augusti har det ju hänt en hel del. Tror inte att jag ska försöka mig på att rabbla upp allt här och nu. Tror inte att det skulle bli jätteroligt att varken läsa eller skriva men en kortare sammanfattning kommer här :

I mitten på augusti (samma dag som skolstarten) blev det klart att Robin med största sannolikhet ska få tandställning. Det ska nog dras tänder först och sen får vi se hur det utvecklar sig men som det ser ut nu så blir det nog en järnväg i munnen.

Linneas tal har utvecklats enormt. Några ord som hon har börjat säga under sommaren/hösten är :

* Sääle = fjäril

* Akta dig = snigel

* Mjau = katt

* Hunn = hund

* Muu = ko

* Daddat = kladdat

* Bobba = Robin

* Isia = Felicia

* Lilla, Lille, Lilli, Lilly = Linnea

* Balla, balle, malla, malle = napp

Våran lilla tjej säger ofta "nämen" eller "kokit" när något tokigt händer. Sååå sött.

Linnea har fastnat för en musikvideo med Bruno Mars. Låten heter Lazy Song och i musikvideon är det människor som är utklädda till apor som dansar runt. Superroligt tycker Linnea! Det gör inget att det är just den låten som hon har fastnat för då övriga familjen också diggar den :=)

När Linnea tittar på tv så är det Byggare Bob, Meckar Micke, Postis Per eller Molly Mus som gäller.

I början av september var jag och Linnea på BVC för att väga och mäta henne. Då vägde hon 13 kilo och var 87,5 cm lång. Det är snart dax för 2-årskontroll så då får vi ännu färskare uppgifter på hennes tillväxtkurva. Upptill tar hon nu storlek 98 (ibland 104) och nedtill är det strl 92 som gäller. Jisses - hon bara växer och växer...

I början på september var det även dax att börja med dräneringen av baksidan huset. Baksidan huset skulle fuktspärras då huset står i en sluttning och allt regnvatten slår mot den sidan. Grävningen hade redan ägt rum men nu var det dax att klä väggen och lägga dräneringsrör i marken. Det som återstår nu är att fylla igen med singel.

I slutet på september tog vi med alla tre barnen på en utflykt till Brösarp. Vi hade fått ett erbjudande om att åka ångtåg mellan Brösarp och St: Olof och det nappade vi på. Det lät som en mysig söndagsutflykt - och det blev det också :)  Tror att alla tre barnen uppskattade det även om dom var rätt så irriterade på oss i bilen på väg till Brösarp bara för att vi inte ville avslöja vart vi skulle eller vad vi skulle göra när vi kom fram. Hehe.

En hel del människor som vi känner eller är släkt med har fyllt år nu under hösten men det som var störst denna hösten var ju ändå att Linneas lilla kusin Nils har blivit ett år!! Den lille krabaten är inte så liten längre :=)

Sedan har ju Robin hunnit fylla 10 år!! När blev han 10 egentligen?? Hur gick det till? Nyss låg han i min famn och åt välling och kunde inte gå. Nu är han på väg mot tonåren och målbrottet. Å ja inte riktigt än men det säger väl bara svosch det med...

Min gudson Hannes har fyllt 3 år och det är bara till att inse att alla blir äldre - utom jag då. Hehe.

Det är slutet på oktober nu och på fredag när barnen kommer hem från skola och dagis så börjar höstlovet. Det ska bli mysigt :) 

Izzie är stor hund nu. Det är ingen liten valp längre och den 27/11 så blir hon faktiskt 1 år. Jag kommer ihåg när vi hämtade hem henne - ååååå så liten hon var :)  Izzie och Linnea är verkligen som ler och långhalm även om Linnea numera kan säga ifrån ibland när hon lessnar lite på Izzies ihärdiga slickande eller när Izzie ligger för nära när Linnea vill vara ifred en stund. Jag tror att Linnea älskar Izzie väldigt mycket.

Nej det är dax att avsluta för denna gång. Tror att jag kanske ska kunna komma ihåg och blogga igen innan oktober är slut, hehe. Borde få till det eftersom jag egentligen har rätt mycket att skriva om men det sitter ju som sagt i det där med att finna tiden till det. Inte så lätt med en två-åring som är mer vild än tam. Hehe.

Innan jag avslutar helt så kommer här lite info om solen :

Soluppgång kl. 07:52 = 15 minuter senare än förra veckan.

Solnedgång kl. 17:45 = 17 minuter tidigare än förra veckan.

Ha de gott! Kram.