Jaha då antar jag att jag inte får/kan leva i förnekelse längre. Nu var det kört! Nu är det officiellt. Kallelsen har kommit och det är väl bara att fylla i pappret och se glad ut. Inombords pågår ett inre krig. JAG vill inte. JAG är inte redo. Tror säkert att huvudpersonen i det hela är redo men jag kan väl få lite mera tid på mig? Jag måste få vänja mig vid tanken. Jag har haft lite mera än fem år på mig att vänja mig men det räcker inte. Jag har bara inte velat inse att min lilla tös också måste gå vidare någon gång... Ja ni som gissade att det gäller skolgång har gissat rätt :)  Linnea har nog varit redo rätt länge nu när jag tänker efter för hon har ju tjatat om att få börja skolan rätt länge nu. Lite intressant är det ju också att man så ofta önskar att barnen ska bli lite äldre och lite större så att den där "jobbiga" bebistiden går över, sen önskar man att de krävande småbarnsåren försvinner och sen när de är så stora så man ska ha skolbarn då inser man att den där tiden när man kunde vara lediga med barnen var rätt så mysig ändå. Jag fyller väl i det där pappret då om jag nu måste. Shit vad min lilla flicka är stor...

Har precis kommit hem från jobbet. Gick direkt till datorn och satte igång spotify, kollade facebook, mailen och läste bloggar. Skönt att få varva ner efter en lång dag på jobbet. I morgon är jag och Linnea lediga så det blir en sväng till öppnis tänkte jag och sen på eftermiddan har jag massor att göra här hemma. Kommer väl inte hinna en sjundedel av allt men jag vill inte skippa öppnis heller så det får bli lite som det blir. Blir nog bra :)

Nu blir det nog lite tv-tittande en stund innan det är dax att sova. Sov så gott och hoppas att ni drömmer sött. Ha en toppenbra tisdag! Kram <3

Spottar och svär och fräser lite granna just nu. Hade skrivit ett jättelångt inlägg och så kraschar datorn innan jag han spara och avsluta. Blir så trött på sånt. Datorer ska bara funka utan strul. Nåja - försöker väl göra om det hela :)

Det är första februari och det innebär att ett månadsskifte har ägt rum. Ny månad - ny start. Det är lite som att vända blad. Denna månaden innebär dock mera nystart än vanligt för mig för jag har fått nytt jobb. Med fem dagars varsel. Det du! Tyvärr så är det inte helt ovanligt när man är kommunalanställd vikarie inom vården i denna kommunen och det är inte ens rekord, har varit med om värre. Undrar om det egentligen får gå till så?? Det heter väl att det ska vara minst två veckors notis men det är det ju sällan...

I alla fall så ringde alltså chefen i tisdags kväll och berättade att grav-vikariatet som jag gick på skulle tillsättas av någon annan och jag fick snällt flytta på mig men jag blev inte utan jobb utan fick månadsanställning på ett annat boende i kommunen. Först blev jag väldigt besviken då jag älskar mitt jobb men sen insåg jag att nytt ställe kan också bli positivt. Och dessutom så blir det som man tänker så varför inte gå in i det hela med en positiv attityd? Sen är det ju faktiskt så här att bara för att en dörr öppnas så måste inte en annan stängas. Jag kommer säkert hoppa in lite då och då på mitt gamla ställe och vem vet - det kanske blir en tjänst eller ett vikariat ledigt där igen och har jag tur så kanske det bli jag som får det :)  Återstår att se vad som sker men nu är det först tre månader på ett nytt ställe som gäller.

Jag har redan hunnit börja på det nya stället fast än det från början var tänkt att jag inte skulle börja förrän den 2/2 så alltså i morgon. Än så länge känns det väldigt bra och jag tror att det kommer fortsätta så :=)

Nu har det äntligen löst sig med bil för oss. Allt blev klart med försäkringsbolaget i slutet av veckan och på onsdag hämtar jag hem våran nya bil. Ska bli skönt att slippa krångla för att ta sig någonstanns och man märker vad sårbart det är när man bor så här när man ska klara sig utan bil. Nu ligger dessutom mitt jobb så pass långt bort så att man antingen måste ha bil eller ta sig med cykel. Det är egentligen ett perfekt avstånd för cykel men då får ju väder och vind gärna samarbeta plus att jag vill inte cykla när det är mörkt. Just nu har jag ju inte ens nån cykel men jakten på ny cykel har påbörjats så vi får väl se när jag hittar nån.

Idag har vi varit på dop. Ungarnas minsta kusin Ebott döptes. Nu är dom 9 kusiner och vi får väl se om det blir fler? Vi har gjort vårat när det gäller det där med att ploppa ut ungar känner vi i alla fall men Fredrik har ju tre syskon så man vet väl aldrig om det blir fler. Återstår att se :o)

Tidigare i veckan så var jag och en kompis på väg söderut när vi helt plötsligt såg en hund springa lös i diket brevid en ganska stor väg som är tungt trafikerad och det är en hastighet på 90 km/h som gäller där. Just då var det ganska lite trafik så vi lyckades vända och köra tillbaka en liten bit och stanna till där så att vi kunde gå ut till hunden. Hunden hade inget halsband, var rejält avmagrad och såg ut att ha varit utan mat i en månad typ. Den var glansig och fin i pälsen men så smal så smal. Den verkade väldigt tillgiven och snäll och vi fick med oss hunden utan bekymmer så vi tog med den till en veterinärklinik i närheten för att se om det gick att spåra någon ägare eller om dom kunde hjälpa hunden på något sätt. Som tur var så var hunden chippad! Efter mycket om och men så fick vi fatt på en ägare och denne ville att hunden skulle avlivas (vi vet inte bakgrunden och vi har ingen "rätt" att snoka) och för hundens skull så var det nog det bästa just där och just då. Den var relativt gammal och var kanske sjuk. Kanske var den misskött av ägaren - kanske inte. Ägaren sa att den hade rymt samma dag men att det var tänkt att hunden skulle avlivas. Hur som helst så slipper hunden lida mera men jag åkte därifrån med tårarna brännande bakom ögonlocken. Usch så sorgligt det är när djur inte får må bra...

Nä nu är det dax att sova lite. Ska jobba i morgon och det är ett rätt så långt pass så jag kanske behöver lite sömn innan dess :)  Sov så gott! Pöss och kräm <3