...känns det som att hur jag än vänder rumpan så har jag den åt fel håll. Eller nått? Konstigt uttryck egentligen..."Hur jag än vänder mig har jag rumpan bak". Nähä - no shit Sherlock! Jag är iofs inte nån läkare som jobbar med konstiga udda fall av missväxter eller missbildningar men jag har inte hört talas om någon som föds med rumpan fram? Därav borde det vara rätt så omöjligt att vända rumpan framåt. Eller har jag fel? :)
Nåja nu var det ju inte själva uttrycket det handlade om utan mig och min felplacering av mitt stora feta arsle. Haha. Såhär är det - om jag är hemma en längre period (läs några dagar) pga sjukskrivning eller nått liknande så blir jag rastlös och får dåligt samvete för att det jag gör (även om jag vet att jag inte kan rå för det) drabbar mina kollegor, påverkar inkomsten rätt mycket, påverkar hela familjen osv. Jag går runt här hemma som en rastlös själ och längtar tills jag kan sköta mitt jobb och göra rätt för mig.
Jobbar jag och är "duktig" så får jag ont och vill hem. Det är fasen inte lätt. Jag vet att jag måste tänka på min hälsa och så vidare men jag pallar inte att vara hemma hela tiden. Det kryper i kroppen på mig och jag känner min instängd i mitt eget hem. Jag vägrar ha det så! Det är bara det att idag har jag jobbat 14-20:45 och det var första arbetspasset sedan den 1/12. Jag har ont nu... Det kommer förmodligen inte bli så mycket sömn i natt och i morgon jobbar jag 9-14 plus att jag ska jobba 9-21 både lördag och söndag. Just nu känner jag lite smått panik över det hela men det blir nog bra. Kanske. Håll tummarna!

En helt annan sak - jag har fallit. Jag har fallit för en liten lurvig sak som mest äter och skiter och skvätter spån på golvet men han är såååååå söt och jag vill haaaaaaaa :o) Vi passar ett litet gulligt marsvin vid namn Pysen och jag skulle så gärna vilja skaffa ett eget. Eller ja jag kanske skulle skaffa flera för alla vill väl ha en kompis :=) Jag har haft marsvin innan men fick utslag och fick då höra att jag förmodligen inte tålde hö så jag gav bort dom. Det blev dock aldrig konstaterat och jag har inte reagerat nånting nu när jag har hållt på med hö rätt mycket. Det kanske var nått annat som jag reagerade på.
Jag vet att man blir bunden och måste ha nån som passar djuren när man reser iväg men det vore så mysigt att ha en liten ulltuss.

Nä nu är klockan mycket och mina smärtstillande piller börjar nog kicka in snart så jag ska nog göra ett försök på det där med att få lite sömn. Sov så gott och dröm sött. <3

Ja men hej och hå vad det kan gå när man får tummen ur ibland :) Jag skrev ju tidigare idag om att jag skulle försöka hitta ett par nya gympaskor med goretex till Linnea. Jag for in till en utav sportaffärerna och kikade och där hade de likadana som hon har haft nu under hösten. Toppen! Då jag tyvärr inte hade koll på storlekar och inte visste måtten på fötterna så fick jag avvakta tills jag kunde ha tösabiten med mig. Jag trodde att det skulle dröja ett par dagar innan vi fick tid till det/tummen ur men efter mötet åkte jag direkt till fritids, hämtade min tös och sen körde vi direkt till skoaffären. Linnea provade skorna och tadaaaaa - de satt perfekt! Underbart!

På mötet fick jag träffa mina kollegor för första gången på länge och de hade köpt en blomma till mig som en liten "krya på dig"-present. Så himla gulligt!! Jag blev jätteglad :o)

Jag är jättepeppad över att jag ska kunna gå tillbaka till jobbet nu men samtidigt livrädd för att denna "skadan" ska komma tillbaka igen. Det räckte med att sitta obekvämt i ca 1 1/2 timme så fick jag lite mera ont. Suck. Så fort som jag får klartecken så ska jag börja träna upp nacke/rygg och axlar för att undvika fler upphakningar/diskbråck eller what ever. Man får ju göra vad man kan.

Nu tänker jag titta på film innan det är dax att krama kudden . Sov gott och dröm sött. <3

Åh halleda vad jag är trött!! Dra mig baklänges på en sparkcykel till Haparanda och tillbaks... I morse när larmet ringde så hade jag kunnat sova ganska många timmar till. Jag var dock duktig flicka och snoozade bara två ggr innan jag klev upp :) Linnea kom också upp i tid och vi han till skolan innan det ringde in så det var en bra morgon :=) Antar att jag får stå ut med att vara lite degig idag.
Robin är sjuk och hemma idag. Ingen bra början på sista terminen i grundskolan. Han blev sjuk i helgen och jag hoppas att han blir frisk snabbt så att han inte missar allt för mycket nu. Det är en viktig termin...

Jag ska på möte/informationsträff i eftermiddag men tror att jag måste dra in till stan innan dess. Jag behöver få fatt i ett par nya gympadojjor till lillfröken för hennes fötter har nog badat i gödningsmedel för det var hemskt vad de växer! :o) Jag tänkte att jag kunde kika runt lite och hittar jag nått så lägger jag undan så får lillbanditen följa med sen. Då slipper hon flänga runt i massa olika affärer men kan ändå få fatt i ett par vettiga dojjor. Risken är stor annars att det bara blir första bästa för att hon inte vill prova och jämföra och hitta bästa paret liksom.

Nä jag får väl dra om jag ska hinna. Ha en bra tisdag! Vi höres. <3

Varför varför varför måste det vara terminsstart i morgon? Det har varit sååååå sköööönt att slippa alla tidiga mornar, lämnande och hämtande, läxläsning, gympapåsar, badkläder och annat som ska fixas/kommas ihåg. Jag tycker att det är jättesynd om mig som måste kliva upp tidigt även de dagar jag är ledig eller börjar sent och hade kunnat få en sovmorgon, haha. Nä då jag tycker inte att det är jättesynd om mig men ibland önskar jag att jag hade fått sova lite mera när jag hade kunnat. Nu har ju jag haft det lite extra speciellt "lyxigt" som har varit "ledig" hela december och nästa halva januari. Jag har varit sjukskriven pga nacke/axlar/rygg och det har inte varit någon dans på rosor kan jag ju säga... Att vara begränsad i livet pga smärta och minskad rörlighet, knapra tabletter som får magen att balla ur fullständigt, ha mer eller mindre konstant huvudvärk i 1&1/2 månad och vara konstant trött pga allt detta är inte så kul. Efter några dagars sjukskrivning så klättrade jag på väggarna psykiskt och ville tillbaka till jobbet mer än någonting annat! Men om man nu ska hitta nån positiv sak med allt detta så har det ju varit skönt för Linneas del att slippa fritids och få ha ett helt jullov att vila upp sig på. Jag tror att hon behövde det :) Det hade ju dock hellre fått ske under andra omständigheter för som sagt - det har inte varit någon dans på rosor...

Jag har svårt att tro att jag någonsin har varit så här trött som jag har varit och fortfarande är. Lika mycket som jag längtar efter att få komma tillbaka till jobbet lika mycket oroar jag mig för hur jag ska klara det. Jag är så trött men får/kan inte sova pga många olika anledningar. Det beror delvis på tabletterna som jag äter, oro för vad det har varit som orsakat detta med nacken/axlarna/ryggen och oro för om det ska komma tillbaka. Oro för om jag ska klara av att komma tillbaka fullt ut på jobbet eller krascha igen. Oro för framtiden. Jag vill kunna sköta mitt jobb. Jag vill kunna leva fullt ut. Jag vill inte ha ont och inte veta varför. Jag har en till träff med sjukgymnast inbokad och sen får vi se men det känns iaf skönt att få träffa henne igen. Hade bara hoppats på att få veta varför jag har haft så här ont och vad jag kan göra för att undvika att det händer igen men det verkar inte ske nu iaf. Ingen röntgen har gjorts ännu... Sjukgymnastiken har ju iaf hjälpt och det är ju alltid något! Hoppas på att det inte är diskbråck och går vidare. Typ!

Nåja - som sagt - i morgon börjar skolan igen och på torsdag börjar jag jobba igen. Back to life back to reality.

Nu ska jag se på film innan det är dax att slagga. Sussa sött. Puss & kram! <3

I natt var det VERKLIGEN inte nån bra natt. Det var länge sedan jag sov så oroligt som jag gjorde. Somnade dessutom rätt sent men vaknade ändå rätt tidigt. Försökte sova lite mera men även där blev det små korta stunder där jag precis slumrade till men vaknade igen med ett ryck. Gav upp tillslut och försökte kicka igång dagen men det var segt.

Efter en låååång seg förmiddag så kände jag bara att nu måste jag gå ut och få luft så jag lyckades dra med mig Linnea och Izzie på promenad. Det blev bara en liten vända här i byn men det var skönt trots att det blåste rätt kallt. Jag visste först inte om jag skulle våga ge mig på en promenad med vår hund som rycker och drar rätt så mycket i kopplet emellanåt men förutom i början när hon var lite extra stissig så gick det bra. Jag har iaf inte mera ont i rygg/axlar eller nacke efter promenaden. Skönt! Nu kanske jag kan våga mig på lite mera och längre promenader och det vore skönt att komma igång igen. Sakta men säkert, ett steg i taget så...

På vägen hem så började Linnea prata om att hon ville leka med en kompis så vi ringde till Jasmine och det slutade med att vi fick en varsin kompis på besök här :) Linnea fick sin lekkompis Jasmine och jag fick min te-kompis Jennie ;)

Det var väldigt trevligt med lite besök så man fick umgås i lagom skala. Stora sällskap har ju varit lite tufft nu under min sjukskrivning men nu när jag börjar bli bättre så orkar jag med lite mer. Så här i början är det skönt när det är i liten skala och avslappnat. Dricka te och snacka lite om ditten och datten passade finfint. Rastlösheten är som bortblåst :)

Summa summarum - det blev en bra dag idag. Hoppas på en till i morgon! Får se vad morgondagen har att erbjuda.

Nu ska jag läsa lite mera i min bok innan det är dax att sova. Hoppas att ni får en god natts sömn. Ses! <3 

Jaha då har ett år passerat och ett nytt påbörjats - 2017 är här! Tabula rasa betyder oskrivet blad och just nu är det ju så. För varje dag som går så fyller vi på de där sidorna i boken och så vips så har ett år till gått och först då har vi hela facit för det året i handen.

Jag tänker inte skriva något jättelångt inlägg om hur hela 2016 har varit och någon slags summering över det året. Det pallar jag inte. Kan dock nämna några saker som hamnade på topplistan:

1. Jag blev bonusmormor! Gabriella är nu 6 månader gammal och jag är den stoltaste bonusmormorn som finns :) Fredrik är den stoltaste morfarn som finns såklart :=)

2. Barnen fick en till kusin då familjen Kendrup utökades till 5 personer. Lille Alfred kom till världen den 10/12 :o)

3. Jag fick ÄNTLIGEN fast anställning inom kommunen! Woooohooo!! Bättre sätt att inleda sommarsemestern fanns ju inte!

4. Det började (efter vääääldigt mycket slitande från min mans sida) äntligen gå lite bättre på jobbfronten för Fredriks del med. Hösten/vintern 2016 var ju rätt mycket bättre än våren/sommaren...

Det har ju naturligtvis hänt massor med bra saker under förra året men det där var liksom de största grejjerna.

Förhoppningar/förväntningar/planer inför 2017 då? Har faktiskt inte kommit så långt i mina tankar ännu. Först lägger jag allt krut på att bli frisk och helt återställd i nacke/rygg/axlar så att jag kan komma tillbaka till jobbet. Det ser ut som att det sakta men säkert kan gå åt rätt håll nu så håll tummarna tack. Efter det tar vi en sak i taget för vad som än händer så är ändå hälsan värd att prioriteras. Utan hälsan har vi inte mycket annat och det vi har är inte värt mycket om vi inte kan må bra och njuta av det...

Nu ska jag ta min bok som jag fick i julklapp och ägna mig en stund åt den innan jag somnar.

Önskar alla ett härligt 2017! Och kom ihåg - det blir vad ni gör det till! :)

Go kväll. Jaha då var det fredags kväll och hela Sverige ägnar sig väl åt fredagsmys :o) ?! Själv har jag precis lämnat familjens 7-åriga bandit hos bästisen Tindra och det blir övernattning igen (ja jisses vad Linnea fick smak på det!). Vi var på Hemmakväll och laddade upp med lite godis innan och jag tror att de två töserna har det rätt så mysigt själva med godis och film medans Nettan nattar busbanditen Elias. Ja ja Nettan får fullt upp och vi får lugn och ro - rättvist va? Njaaa men jag är tacksam. Jag är sleten...

För min del blir det soffläge med film eller så ägnar jag lite tid åt mitt pussel för det är nog för mig för ikväll. Jag går på rätt starka mediciner just nu vilket gör att jag kan röra mig lite bättre men jag blir också väldigt mycket tröttare.

Jag har väl alltid tyckt att jag har varit rätt så medveten om att smärta/sjukdomar/diagnoser osv inte alltid syns på utsidan och att man inte ska döma boken efter dess omslag och innan man vandrat 1 mil i någon annans skor. Typ. Tydligen så har jag inte haft riktigt så bra koll... Nu efter godisköp och bilkörande så säger nacke/axel/rygg god natt! Tänk så lite det krävs...och det syns inte utanpå.

C U 2 morrow ??

I must admit one thing... idag bloggar jag fast jag typ inte har lust. Eller jo det har jag men ändå inte. Och jag känner mig "pliktskyldig". Jag känner på nått sätt i hela kroppen att det var alldeles för länge sedan jag (nu igen...) och hela dagen har jag känt att jag mååååååste blogga. Jag har egentligen inte så mycket att förtälja (inget spännande iaf) och jag vet att jag har sagt/skrivit förut att jag aldrig tänker blogga för någon annans skull och det tänker jag inte göra nu heller. Jag bara kände ett enormt behov av att "prata/skriva" av mig lite. Får väl se vart detta leder...håll i hängslan - nu åker vi :)

Sedan jag skrev sist så har jag hunnit fylla 37. Inget märkvärdigt direkt. Nått firande har det ju inte direkt blivit då jag har haft sådan underbar tajmning med först rejäl förkylning så att vi fick ställa in kalas nr ett och sedan bokade vi om men då skadade jag nacken/ryggen (återkommer till det senare) plus fick en ny förkylning så vi fick avboka det kalaset med. Ja ja ska man bara bli gammal så är det ju inte så mycket att fira ;)

Felicia fyller 17 idag så hon (och Gabriella) kom till oss en sväng igår kväll. Vi åt god mat och myste med Gabriella i soffan :o) Stolta moster Linnea fick hålla sin systerdotter - behöver jag säga att det var tur att Linneas öron sitter där de gör så att leendet inte gick runt hela huvudet, hihi.

December månad har gått så otroligt fort! Det känns som att det är slutet på november fortfarande men i söndags var det ju tredje advent... På lördag är det en vecka kvar till julafton och jag/vi har massor kvar att göra men det får bli som det blir.

Jag varken kan eller orkar fixa med allt som är kvar men det får som sagt bli som det blir. Det var ju inte meningen att jag skulle bli sjukskriven och inte kunna göra nått. Taskig tajmning som sagt.

Onsdagen den 30/11 var jag på jobbet och på kvällen skulle jag hjälpa en boende med lite kvällsrutiner när det helt plötsligt smäller till i nacken. Sedan dess har jag haft ont i nacke/axel/rygg och eventuellt är det ett diskbråck som ställer till det. Jag har varit hemma i två veckor redan och idag blev det en ny sjukskrivning på ytterligare 2 veckor, Jag "klättrar på väggarna" och längtar tillbaka till jobbet. Jag tänker ju dock inte riskera nått med min hälsa genom att gå tillbaka för tidigt så att jag gör illa mig mera heller. Det är en fin avvägning det där. Just nu kan jag knappt ta hand om mig själv så hur ska jag kunna ta hand om nån annan?

För att ytterligare göra saken ännu bättre så lyckades jag snubbla och när jag skulle parera för att inte ramla handlöst framåt så klev jag snett med vänsterfoten så den blev lite blå och svullen. För att ytterligare göra min tillvaro lite sämre så tappade jag min telefon så att skärmen spräcktes. Tack för den! Vad har jag gjort för ont?? Eller förresten - svara inte på det ;)

Nä nu tänker jag gå och lägga mig. Sussa sött!!