Idag fick vi samtalet...det vi väntat på så länge...de underbara orden : -grattis, ni är husägare! På måndag skrivs kontrakt och jag kan knappt tänka på något annat nu. Inget annat existerar i min lilla värld, jag har fullt upp med att möblera huset i tankarna! Det dröjjer ju cirka 3 månader tills vi kan flytta in och den väntan lär ju kännas meeeeeegalååååååång.

 Jag, sambon och våra två barn ska alltså snart ha ett eget hus, en egen tomt att njuta av. Kan någon väcka mig? För detta må bara vara en dröm, eller?

Min sons blick lyser ibland, jag tror att det är kärlek. Jag älskar honom så att det gör ont i hjärtat. Jag hoppas att han vet det...

På fredag kommer tjejen våran tillbaka :) Jag hoppas att hon känner att jag älskar henne med.. det är en annan kärlek, det går inte att förneka och jag tänker inte ljuga! Ärligt talat så vet jag inte vad hon känner...men jag älskar...