Aldrig lär man sig. Eller finns det hopp för det? Jag tycker att jag blir påmind om hur bra jag har det rätt så ofta och på lite olika sätt och ändå är det så lätt att gräva ner sig och tycka synd om sig själv. Jag satt och väntade på att min bloggsida skulle ladda upp så att jag kunde logga in och börja blogga och så strulade sidan lite så jag roade mig med facebook så länge. Jag hade redan en liten tanke om vad jag skulle ta med i mitt blogginlägg som tex hur jobbigt det är att hosta lungorna ur sig och hur jobbigt det var med denna förkylningsomgången. Hur synd det var om mig som fick lov att svepa så många c-vitaminbrus och hur många koppar te om dagen jag behövde för att "överleva" och hur lite jag sen fick sova för att blåsan inte orkade med all den vätskan och att te faktiskt är vätskedrivande så då skulle det ju vara lite extra synd om mig. Skrollade som sagt runt på facebook och sen var det inte ett dugg synd om mig någe mera. Fick syn på detta inlägget som är skrivet av Erik Ståhl:

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Erik Ståhl

 

Det har varit en tid av slit för kroppen. Den är trött och gör ont, varje dag, hela tiden. Det är årstiden då mörkret råder över solen och det är lättare att säga att man ska tänka glada tankar än att faktiskt göra det. 

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Jag tyckte det var så bra skrivet så jag kände bara att jag var tvungen att vidarebefodra detta på något sätt. Jag tände ett ljus och låter det brinna tills jag går och lägger mig. Jag vet att man inte ska hålla på och jämföra olika situationer heller för ditt mörker behöver inte se lika dant ut som mitt mörker och vi tar oss igenom våra mörkare perioder på olika sätt, vi handskas med saker & ting på olika sätt men tillsammans kan vi slåss mot mörkret! 

Jag vet inte vad jag ska säga annat än att mina batterier behövde väl laddas eller nått. Energinivån räckte till att förbereda tre stycken rullar och under tiden som jag höll på med dom så somnade jag. Flera gånger. Somnade! Med sax i handen. Klippandes i julpapper. Jag är ju för fasikens "one of a kind"! Hur lyckas man?? Okej att jag somnar vid datorn, ok att jag somnar vid tv:n men när skadar jag inte så många och förstör inte så mycket men med en sax i handen kan jag ju klippa sönder kläder och vem vet om jag råkar klippa mig i håret eller nått. Nej att sitta och pyssla när man är så trött var kanske inte den bästa iden... Jag gav upp och kollade på film med min man istället. Vi såg en film som heter "Ride alone" och den var bra, helt klart sevärd.

Efter det att vi hade sett färdigt filmen så blev det nått avsnitt av How I Met Your Mother och dom är ju som alltid lika bra :=) Jag hade kunnat plöja några till för nu hostar jag ändå så mycket så jag vet ju att jag ändå inte får sova särskilt bra. Gubben gick dock å la sig så nu sitter jag här och funderar på hur jag ska göra. Det är ju inte alltid så kul att sitta vaken själv och det är ju inte så jättebra att vända på dygnet alldeles för mycket. Har dock grymt ont i öronen, halsen och nacken. Näsan rinner hela tiden fast jag är supertäppt i näsan. Asjobbigt. Jag hostar så jag kräks emellanåt och jag har rätt så ont bak i ryggen så jag tror att jag har hostat sönder ett revben nu under kvällen. Jippie. Febern går upp och ner och det är skitjobbigt. Kanske skulle ta några av dom starkaste pillrena vi har och hoppas på att bli ordentligt nerklubbad...

Simma lugnt. Sov sött. Ses.