Dagar då man börjar jobba på eftermiddan/kvällen tycker jag egentligen inte om för det blir oftast inte nått vettigt gjort innan jobbet och idag var verkligen en sådan dag. Jag kom ändå upp ur sängen rätt tidigt tack vare den morgonpigga lilla flickan som råkar heta Linnea :) Hon väckte så glatt sin mamma och förkunnade att nu är det minsann dax att kliva upp och möta dagen! Jag ville helst bara dra täcket över huvudet och inte kliva upp ur sängen alls idag av några olika anledningar som vi kan komma till sen. Linnea struntade dock helt i vad jag ville och var så brutalt egoistisk som bara små barn kan vara när de vill någonting. Det är väl inte för inte som jag har så många smeknamn på henne och ett av dom är ju mini-ninjan ;) Linnea fick så klart sin vilja igenom för jag insåg ju att fajten var förlorad och lite hum om när det är dax att lägga ner har man ju. Vem kan vinna över en Tiger-skuttande heffaklump med viftande ögonfransar och honungslen röst när den rösten säger: "-snääääälla mammaaaaaaa, vi kan väl gå upp nu?". När det inte funkar så tar hon i med den bestämda rösten och säger: "-pappa sa att vi skulle kliva upp nu!". Sen kittlar hon mig samtidigt som hon klättrar på mig. Bekvämt att ligga kvar? Näpp. Så nu vet ni hur jag har det på mornarna... :=)

Jag hade ont i typ hela kroppen idag och var rastlös samtidigt som jag inte orkade nått. Knäna gjorde vansinnigt ont och jag frös. Jag drog på mig varma kläder men gick ändå runt här hemma och frös. Det kändes som att jag var på väg att bli sjuk fast samtidigt kände jag mig inte sjuk utan bara trött och frusen. Tyckte att jag hade sovit bra inatt men somnade ändå till så fort jag satte mig ner typ. Tog lite värktabletter och så men det blev inte bättre. Insåg att jag bara hade ett alternativ - att sova lite till. När mannen kom hem igen efter några timmar iväg på ärenden så gick jag och la mig. Sov några timmar och sen var det lite bättre när jag så småningom kom upp ur sängen. Började jobba klockan 16 och har jobbat till 22 och har under den tiden inte haft så ont i kroppen eller känt mig hängig som jag gjorde innan idag.

Jag är övertygad om att min värk i kroppen och att jag har mått dåligt både fysiskt och psykiskt idag hänger ihop med att det är den 24/10. Robins pappa Anders skulle ha fyllt 40 år idag. Det är en tung dag och speciellt därför att jag tycker att det är så orättvist att inte Robin fick ha sin pappa kvar. Jag tror att han sitter där uppe i himlen och tittar ner på sin son och känner en enorm stolthet för att han har blivit en så fin kille på alla sätt och vis! Jag tror även att Anders tänker på alla nära och kära och att han kan känna den kärlek och värme som vi sänder till honom.

Anders - du är saknad av många! Du är älskad av många! Hoppas att du vet det.

Jag har "pratat" lite med Lena på facebookchatten idag och det känns så ledsamt att hon är så långt bort och att hon inte har någon familjemedlem nära som hon kan krama om när dom tunga dagarna kommer. Visst - hon har många goda vänner där nere i Luxemburg och det är en god tröst men ibland vill man ha familjen nära.

Jag har även "pratat" lite med mina underbara vänner Jenny & Mogge idag och dom saknar ju också sin vän enormt mycket så klart. Dom har som tur är varandra och kan söka tröst hos varann tunga dagar som dessa. Det är liksom det där att man har någon att dela sorgen med, någon som gått/går igenom precis samma sak, någon som saknar samma person, någon som förstår vad man tänker på och någon som delar samma minnen. Det är något magiskt med det. Så är det bara!

Höstlovet har börjat för barnen idag men tyvärr blir Linnea inte ledig så mycket nästa vecka för jag jobbar rätt mycket och Fredrik ska jobba och plugga. De stora barnen kan iaf passa på att softa och samla ny energi så att de orkar hålla ut tills jullovet börjar. Det går fort för idag är det ju exakt två månader kvar till julafton :)

Klockan är mycket och jag ska upp tidigt i morgon. Det är jobbehelg och bara till att gilla läget. Hoppas att ni får en bra helg! Kram och god natt <3