Gick runt och vankade som fasen igår med värkar hela dagen men tror ni det hände nått mer än så så har ni fel ;)

Sambon och jag var på stan och fixade lite ärenden, vi var ute på lång promenad i vårt bostadsområde. Värkarna tilltog och ett tag trodde jag att NU så är det väl dax. Men så kom sena kvällen och då var det bara till att välja, försöka sova lite och vara utvilad till idag eller köra in till förlossningen för att kanske bli hemskickad igen. Vi valde det första alternativet. Det är precis som att kroppen känner av att den har jobbat så länge så att den kan behöva vila för när jag la mig ner så blev det ett lugnare tempo på värkarna och jag har faktiskt kunnat sova lite inatt.

Trodde först inte att jag skulle få sova alls men det var ju helt klart värt att försöka och det gick ju vägen :)

Nu är det morgon och vi ska äta frukost, sen blir det ut på en rejäl promenad för att se om värkarna vill ta fart igen. Dom finns där i bakgrunden och det moler och har sig. Rör jag på mig lite så sätter dom igång mera så det verkar som om dom behöver lite hjälp på traven eller nått.

Det är som sagt en busig bebis redan nu :=)  Trodde den tyckte det var trångt där inne och hellre skulle vilja komma ut till oss nu. Inte bara hålla på så här å smådutta... Nej nu får den lov och skärpa sig och trycka på lite så det händer något :)  Eller hur ? :)

Kram på er !!