Vi vet ju alla hur livets gång är - eller hur? Vi får ju lära oss som små hur vi kommer till, att vi är barn och bor hemma med mamma och pappa, förvandlas till tonåringar, tar studenten, flyttar hemifrån, skaffar egen familj, ser barnen flytta ut, njuter några år av allt det där som man nu ska ha råd att göra när barnen inte längre betyder utgifter i form av mat och husrum men inkomsten är hyffsad då man förhoppningsvis har gjort någon form av klättring på karriärstegen, blir gammal och hamnar på vårdhem och tillslut trillar av pinnen. Ungefär nått sånt ser det väl ut för de flesta. Ekorrhjulet snurrar. Jobba och slit för att tjäna pengar som du sen ska köpa massa prylar för. När du dör är det barnen som står där och ska sortera upp skiten du samlat på dig. På hemmet sitter många och ångrar allt de där som de inte gjorde under sina unga, pigga, friska år. Alla mål, alla drömmar, alla upplevelser.

Jag har börjat fundera på hur jag vill bli som gammal. Näää jag har ingen åldersnoja eller kris utan jag funderar bara på om det finns nått som jag ska göra annorlunda nu för att förbättra utsikterna för mig som gammal. Jag vill ju inte bli sedd som en gammal sur pensionär som sitter där på hemmet och bara mummlar om städer jag aldrig åkte till eller det där jobbet jag aldrig vågade söka eller vad fasikens det nu skulle vara som jag ville göra. Jag är ju ingen såndär äventyrslysten människa som vill springa och bli jagad av tjurar i Spanien, jag vill inte absolut inte hoppa fallskärm eller klättra i berg!! Jag vill inte hoppa bungyjump heller eller simma med hajjar. Tro det eller ej men jag är väldigt nöjd med det valet jag gjort när det gäller jobb (just nu iaf). Jag trivs förbaskat bra som undersköterska/habiliteringsassistent just nu. Jag kommer säkert läsa vidare för att komma lite till framåt för att kunna göra ett ännu bättre jobb och kunna påverka framtiden för de människorna som jag jobbar med men jag ångrar inte mitt val. 

Visst finns det städer/länder/turistmål som jag skulle vilja se och uppleva så resor står absolut på min "att-göra-innan-jag-dör-lista" men det viktigaste är ändå att jag vill känna att jag har gjort allt jag kan för mina barn och kanske barnbarn. Då kommer den här balansen in som är så svår att finna just nu tycker jag - den där balansen mellan att jobba så djä**a mycket som man bara kan så att man nån gång får ett fast jobb och lyckas försörja sin familj och få allt att gå runt utan att gå på knäna emellanåt. Jobba och tjäna pengar så att man så småningom kan resa med familjen och visa barnen världen eller nöja sig med att jobba lite och då få rätta sig efter den lilla inkomst som blir lönen. Det är ju bara det att pengar underlättar livet... Hur jag blir som pensionär? Ja det återstår att se.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Halli hallå :) Ja då är vi hemkomna efter en fantastisk vecka i Finland och vi hann bara hem för att vända för att sedan åka på husvagnssemester :) Här har vi det också väldigt bra så jag önskar att vi kunde stanna MYCKET längre! Nå ja nu får vi ta...

Dessa bilderna kom inte med i förra inlägget...

Hej halli hallå från Hevossalmi :) Vi har åkt tåg till Stockholm (satt med ett supertrevligt par och snackade om allt möjligt på resan så den gick fort), vi tog oss ut till båten utan bekymmer och vi fick åka med Gabriella - finare än så blir det ju...

  Nu närmar det sig verkligen. Jag och min dotter ska snart påbörja vår resa som är så efterlängtad! Jag vill bara få krama om min far, jag behöver få känna att det är verkligt, att det är på riktigt, att min far - min älskade pappa - finns och ...

Nu är nästan allt framplockat så det ska bara ner i rätt väskor. Det har varit lite bökigt att packa både till Finlandsresan och husvagnssemester samtidigt men efter lite pusslande så gick det också. Nu kan vi bara snabbt och smidigt flytta över så...